Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Fleurist!» utropade Lorilleux. »Tackar så mycket!
Alla fleurister ä’ ena lättsinniga stycken !»
»Än jag då?» utropade den långa änkan, och snörpte
på munnen. »Ni ä’ just artig, herr svåger! Men jag ska
säga er, att jag är ingen —»
Hon avslutade meningen med en plumphet.
Hela sällskapet tystade ned henne.
»Å, fru Lerat, fru Lerat!»
Och man pekade på de båda nattvardsbarnen, som stucko
näsan i sina glas för att ej brista ut i skratt. Hittills
hade karlarna till och med haft nog takt att välja sina ord.
Men fru Lerat undanbad sig alla läxor. Det hon sagt
hade hon hört i de finaste kretsar. För resten smickrade
hon sig med att tala ett bildat språk. Hon fick ofta
komplimanger för sitt sätt att uttrycka sig ; hon ägde en
särskild förmåga att tala om allt, till och med i barns
närvaro, utan att någonsin såra anständigheten.
»Det finns många aktningsvärda kvinnor bland
fleurister-na, kom ihåg det!» skrek hon. »De ä’ naturligtvis
skapade som alla andra kvinnor, men de ä’ på sin kant och
välja med smak, när de vilja göra ett snedsprång. Det är
blommornas förtjänst att de ä’ kinkiga av sig; blommorna
ha räddat mig.»
»Jag har ingenting emot att låta henne bli fleurist, om
hon själv vill det», avbröt Gervaise. »Men det är hennes
sak att välja. Se så, Nana, gör dig nu inte dummare än
du är, utan svara; vill du bli fleurist?»
Flickan satt nedlutad över sin tallrik och hopsamlade
bakelsesmulorna på den med sitt våta finger, som hon
därefter stoppade i munnen. Hon satt där och flinade och
brådskade ej med att svara.
»Ja, mamma, det har jag ingenting emot», förklarade
hon slutligen.
Saken uppgjordes nu genast. Coupeau var med om att
fru Lerat redan den följande dagen skulle ta flickan med
sm till Rue de Caire, där hon arbetade. Man började nu
tala om plikterna i livet. Boche sade, att Nana och
Pauline nu voro kvinnor, eftersom de gått och läst. Poisson
tilläde, att de hädanefter borde kunna laga mat, stoppa
strumpor och sköta ett hushåll. Man gjorde till och med
anspelningar på deras giftermål och de barn, de en dag
skulle få. Flickungarna skrattade i mjugg och knuffade
varandra med armbågarna ; de rodnade av välbehag, när
6 L Fällan II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
