Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lantier frågade dem, om de redan utkorat den de ville ha
till man. Nana måste slutligen erkänna, att hon hade ett
gott öga till Victor Fauconnier, tvätterskans son.
»Hon är visserligen vår guddotter», sade fru Lorilleux
till Boche’s, när de gingo hem om kvällen, »men blir hon
fleurist, vill vi inte vidare veta av henne. Vi få väl höra
snygga historier om henne inom sex månader»
När Coupeaus lade sig, kommo de överens om, att
aftonen varit ganska trevlig och att Poissons voro hvggligt
folk. Gervaise tyckte till och med att boden var bra
inredd. Hon hade berett sig på en svår kväll i sin forna
bostad, men till sin stora överraskning hade hon ej känt
den ringaste ovilja mot dem, som nu bebodde den. Under
det Nana klädde av sig, frågade hon modern, om mamsellen
två trappor upp, som gifte sig förra månaden, haft alpacka
i sin brudklänning.
Detta var Coupeaus sista glada dag. Två år förflöto,
varunder de sjönko allt djupare och djupare. I synnerhet
voro vintrarna svåra. Under den vackra årstiden hade
de någorlunda drägligt, men med regnet och kölden kom
eländet, och de fingo suga på ramarna i sitt kalla kyffe.
December månad trängde in till dem genom alla springor och
fogningar och därmed följde den nöd och de lidanden, som
äro oundvikliga, när arbetena stå stilla och väderleken är
fuktig och kall. Första vintern kunde de ännu någon gång
göra eld ; de slogo sig ned framför brasan, och värmen
kom dem att glömma hungern Men den andra vintern
var ohygglig. Då tindrade aldrig ett kol i den iskalla
kaminen, som blott tycktes göra kölden ännu kännbarare.
Det värsta av allt var hyrans erläggande. Å, vilka kval,
när Boche vid januari-kvartalet kom med kontraktet och
det ej fanns en sou i huset ! Och lördagen därpå, medan
nordanvinden ven kring knutarna, infann sig herr Marescot
själv, klädd i en varm paletå och med tjocka yllevantar
på händerna. Som vanligt hotade han med vräkning,
under det att snön föll utanför och liksom bäddade en säng
med vita lakan åt dem. De skulle gärna ha sålt en lem
av sin kropp, för att kunna betala hyran. Det var hyran,
som gjorde rent hus i skänken och kaminen. I hela huset
hördes jämmer. Man grät i alla våningar. Om var och en
haft ett lik hos sig, skulle man ej ha låtit värre. Det var
som om den yttersta domen kommit, som om världen nått
sitt slut och alla darrade för vad som förestod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
