Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gånger erbjudit sig att stoppa ned henne, han hade talat
om en säng, där man sover så tungt, att man i ett nu
glömmer bort alla lidanden. En sådan vila skulle vara
härlig ! Och småningom greps hon av längtan efter
döden. Hon skulle så gärna ha velat dö på försök i fjorton
dagar, eller en månad. Ack ! Att få sova en månad, i
synnerhet på vintern, den månaden då hyran skall betalas
och allt ont kommer på en gång ! Men det var omöj ligt,
om man började sova en timme, måste man fortsätta
därmed alltjämt, och denna tanke isade henne; hennes åtrå
efter döden försvann inför den stränga, orubbliga vänskap,
jorden fordrar.
En januarikväll bultade hon likväl med båda
knytnävarna på brädväggen. Hon hade tillbragt en förfärlig
vecka, utan en sou, utan arbete, utan kraft, och hunsad av
alla. Den kvällen var hon sjuk; hon förtärdes av feber,
och lågor dansade för hennes ögon. Och i stället för att
kasta sig ut genom fönstret, som hon först ämnade,
började hon bulta och skrika: »Bazouge! Bazouge!»
Likbäraren höll just på att taga av sig stövlarna och
sjöng: t Det var en gång tre vackra flickor». Arbetet
måtte den dagen ha varit inbringande ty han föreföll mera
smord än vanligt.
»Bazouge! Bazouge!» ropade Gervaise och höjde rösten.
Han var då döv? Han kunde gärna ta henne genast på
ryggen och bära bort henne ; hon önskade ingenting högre
än att bli nedstoppad på samma ställe som alla andra
kvinnor, fattiga och rika, dem han tröstade.
»Vad är det? Vad är det?» snörvlade Bazouge. »Vem
är sjuk? Jag kommer strax, mutter lilla.»
Men ljudet av hans röst återkallade hastigt Gervaise
till sig själv. Vad hade hon gjort? Hon hade bestämt
bultat i väggen. En kall kåre gick över hennes rygg och
hon drog sig hastigt tillbaka, ty hon tyckte sig se
likbäraren sträcka ut sina stora händer för att fatta henne i
håret. Nej, nej ! Han ville inte, hon var ännu inte
färdig. Om hon bultat, hade det skett av misstag, hon hade
troligen kommit åt väggen med armbågen, utan att veta
de. Och en onämnbar fasa grep henne vid tanken på att
gubben skulle taga henne och stoppa ned henne i jorden,
stel och kall, med ansiktet vitt som en porslinstallrik.
»Hur är det fatt?» återtog Bazouge, som förvånades
över den tystnad, som följde efter bultningarna. »Vänta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
