Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litet ! Kommer strax ! Gubben Bazouge är alltid artig
mot damerna.»
»Det är redan över; tack, tack!» svarade tvätterskan
med kvävd röst. »Det är ingenting.»
Likbäraren somnade snart, men hon stod lyssnande kvar
pä samma ställe och vågade ej röra sig av fruktan att han
skulle tro sig återigen höra bultningar. Hon föresatte
sig att vara mycket försiktig. Hellre ville hon duka
under än bedja grannen om hjälp. Och hon sade sig själv
detta för att lugna sig, ty oaktat alla bemödanden att vara
morsk, kände hon fortfarande samma med fasa blandade
längtan efter likbäraren.
Och ändå hade Gervaise mitt i det elände, som på alla
sidor omgav henne, ett vackert exempel av mod för
ögonen inen hos Bijards. Lilla Lalie, som blott var åtta år
gammal och knappt nog större än en kägla, skötte
hushållet med en fullvuxen persons snygghet och ordning. Och
det var ett tungt åliggande, ty hon hade också de båda
syskonen, Jules och Henriette, två små tosingar på tre och
fem år, att vaka över hela Guds långa dagen, till och med
när hon sopade och diskade. Allt sedan Bijard tagit livet
av hustrun med en spark, hade hon gjort sig till mamma
för syskonen, och för att göra likheten komplett
mörbulta-de smeden nu dottern så som han förut mörbultat modern.
När han kom hem full, måste han ha kvinnor att
misshandla. Han märkte ej ens att Lalie var ett barn ; han
hade ej kunnat dunka värre på en stor, grov kvinna. En
enda örfil var nog för att förstöra flickans hela ansikte;
efter varje sådant slag gick hon i flera dagar med märken
efter hans fem fingrar på kindbenen. För det minsta ja
eller nej, högg han till och det hejdlöst, utan måtta. Och
Lalie jämrade sig ej. Aldrig ett ord av klagan trängde
över hennes läppar ; hon försökte inte en gång att
försvara sig mot den misshandling, hon ständigt undergick.
Hon böjde undergivet halsen för att skydda sitt ansikte,
det var allt ; och för att ej inviga husfolket i vad som
tilldrog sig, kvävde hon till och med sina skrik. Och när
fadern var trött att sparka henne från den ena ändan av
rummet till den andra och hon något sansat sig, tog hon
åter itu med sitt arbete. Hon tvättade barnen, lagade
maten och lämnade ej ett dammkorn kvar på någon möbel.
Det ingick i hennes värv att dagligen bli genompiskad.
Gervaise hade fattat stor tillgivenhet för barnet. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
