Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behandlade Lalie som en jämnårig, som en person, vilken
orövat livet. Lalie hade också i sitt bleka, allvarliga
ansikte någonting lillgammalt, småförnuftigt, som påminde
om gammal mamsell. När hon utvecklade sina åsikter,
kunde man tro henne vara minst trettio år. Hon förstod
mycket väl att handla, lappa och städa och talade om barn,
som om hon redan fött två, tre stycken till världen. De
som hörde henne, skrattade först, men skyndade sedan
bort, för att ej brista ut i gråt. Gervaise drog henne till
sig så mycket som möjligt och delade med sig åt henne
allt vad hon kunde. En dag, då hon på henne provade en
gammal kofta, som tillhört Nana, blev hon alldeles
förskräckt, när hon fick se hennes kropp. Lalie var endast
skinn och ben ; hennes rygg var totalt blåslagen, på
hennes ena armbåge var skinnet avskrubbat, och det röda
köttet blödde. Ät henne kunde gubben Bazouge bädda i
ordning kistan, hon hade visst inte långt kvar, om fadern
fortsatte som han börjat. Men Lalie bad tvätterskan
ingenting säga. Hon ville inte, att man skulle bråka med
fadern för hennes skull. Hon tog hans försvar och
försäkrade, att han ej var elak, annat än när han söp.
Brännvinet gjorde honom galen, då visste han ej vad han
gjorde. Hon förlät honom gärna, ty galningar bör man ju
förlåta allt.
Från den stunden vakade Gervaise över henne, och så
snart hon hörde gubben Bijard i trappan, sprang hon in
dit för att medla, ifall så behövdes. Men därpå vann hon
endast själv en och annan örfil. När tvätterskan hälsade
på Lalie om dagarna, fann hon henne ofta fastbunden vid
sängfötterna. Innan smeden gick ut om morgonen, föll
det honom ibland in att linda tjocka tåg kring dotterns
mage och ben och att binda fast henne vid järnsängen, så att
hon ej kunde röra sig. Gud vet varför han gjorde det,
troligen för att plåga barnet, till och med då han var borta.
Stel som en påle stod Lalie där hela dagarna med
domnade ben; en gång, då Bijard ej kom hem på kvällen, fick
hon till och med tillbringa hela natten i samma ställning.
När Gervaise, utom sig av harm, ville knyta upp tågen,
besvor hon henne att låta bli, emedan fadern skulle bli ur-
isinnig, om han vid hemkomsten ej kände igen sina egna
knutar Det gick verkligen ingen nöd på henne ; hon
vilade sig ; och det sade hon leende, under det att hennes små
korta ben allt mer och mer svullnade. Det grämde henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
