Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott, att arbetet ej led, utan att allting hängde efter, under
det att hon stod där orörlig. Nog kunde hennes pappa ha
hittat på någonting annat. Men oaktat den overksamhet,
vartill hon var dömd, vakade hon över syskonen ; hon
ropade barnen till sig för att snyta dem och gav noga akt
pä att de lydde henne. Som hon hade händerna fria,
stickade hon, för att inte alldeles förlora tiden. Mest
plågades hon likväl när fadern knöt upp tågen ; då fick hon
rulla sig på golvet en god kvart, innan hon kunde stå på
benen, emedan blodomloppet alldeles avstannat.
Smeden hade också hittat på en annan grym lek. Han
glödgade slantar i elden och lade dem på spiselkransen.
Därefter tillsade han Lalie att gå ned efter bröd. Barnet
tog slantarna utan misstroende, men utstötte med
detsamma ett skrik och släppte dem. Nu blev smeden utom sig
av raseri. Vad tusan kom det åt ungen? Dugde hon inte
en gång att hålla i några fattiga slantar? Han skulle ge
henne han, om hon inte strax tog upp pengarna. Och när
flickan tvekade, fick hon såsom varning en sittopp så
kraftig att hon såg stjärnor för ögonen. Stum, med två stora
tårar i ögonfransen, upptog hon slantarna från golvet
och sprang sin väg, kastande dem i luften för att avsvalna
dem.
Nej, aldrig kan man föreställa sig vilka grymma påhitt
det kan vakna i en fyllbults hjärna. En eftermiddag t. ex.
lekte Lalie med sina barn, sedan hon ställt allt i ordning
i rummet. Fönstret stod öppet och förorsakade i
korridoren ett korsdrag, som då och då gav dörren en stöt.
»Det är herr Dristig», sade flickan. »Stig på, herr
Dristig... Var så god och stig in!»
Och hon gjorde en djup nigning för dörren, som
skakades av vinden. Henriette och Jules följde hennes exempel
och negö liksom hon. Förtjusta över systerns lek, vredo
sig de små av skratt som om man kittlat dem, ocb Lalie
njöt av syskonens glädje, att hon själv hade roligt, något
som högst sällan hände.
»God dag, herr Dristig! Hur står det till, herr Dristig?»
I detta ögonblick uppsköts häftigt dörren och Bijard
inträdde. Nu förändrades scenen. Henriette och Jules
sjön-ko ned på golvet bredvid väggen, och Lalie kvarstod
liksom förstenad mitt i rummet. Smeden höll i handen en
splitter ny piska med ett långt träskaft och en lädersnärt,
som slutade med en fin segelgarnsända. Han satte ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
