Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig piskan i vrån bredvid sängen, men gav ej Lalie den
spark, varmed han vanligen hälsade på henne och som
hon ofrivilligt gjorde en rörelse för att undvika. Han
visade sina svarta tänder i ett hånskratt och var mycket glad,
mycket drucken ; det märktes tydligt att han hade något
ovanligt trevligt i sinnet.
»Jaså, du latar dig, din satunge», sade han. »Kom hit!
Ännu närmare, för tusan! Vad darrar du för? Jag rör
dig ju inte! Dra av mig stövlarna!»
Lalie, förskräckt över att ej få sin vanliga strykration,
drog tigande stövlarna av honom. Han satt först på
sängkanten, men kastade sig sedan fullt klädd på sängen och
följde med ögonen barnets alla rörelser. Faderns blick
ökade ännu mera flickans oro och i ångesten slog hon
sönder en kopp. Utan att ändra ställning fattade smeden
piskan och visade henne den.
»Titta hit, dit eländiga kräk!» utropade han. »Det här
är en present åt dig ! Återigen femtio sous, som j ag
vräker ut för din räkning! Nu behöver jag inte springa
efter dig längre ; den här leksaken når dig var som helst.
Vill du försöka? Jaså, du slår sönder mina koppar! Hopp,
hopp! Dansa nu! Nig för herr Dristig!»
Och liggande på ryggen med huvudet vilande på
kudden, smällde han med piskan, likt en postiljon, som eggar
sina hästar till språng. Därefter sänkte han armen och
piskrappen började nu hagla kring barnet, som vred sig
som en snurra under piskslängarna. Förgäves försökte
Lalie att gömma sig, snärten av faderns piska nådde henne
överallt.
»Hopp, hopp!» tjöt han. »Den där dansen ska vi roa
oss med i vinter, så slipper jag stiga upp ur sängen om
morgnarna och få snuva. Jaså, du gömmer dig i vrårna?
Där har du ! Håll till godo ! Åhå ! Är du nu där i
hörnet? Nå, där har du, hejsan! Så ska det vara!
Kryper du under sängen, får du smaka på skaftet ! Hopp,
hopp !»
Ett lätt skum syntes kring hans läppar, och hans gula
ögon trängde ur de svarta groparna. Lalie, utom sig av
förtvivlan, sprang från det ena hörnet till det andra, hon
slingrade sig på golvet som en mask och tryckte sig tätt
intill väggarna, men intet gömställe fanns för faderns
långa piska. Den ven kring hennes öron och sargade
hennes skinn, var hon än befann sig. Man kan ej värre miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
