Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handla ett djur, som man lär konster. Den stackars lilla
kattungen valsade så det var en fröjd åt det; den kilade
från vrå till vrå, vred sig i konvulsioner och hoppade högt
upp i luften som en guttaperkaboll. Fadern triumferade,
han överöste dottern med grova skällsord och frågade om
hon äntligen begrep att hans arm nådde henne överallt.
Plötsligt instörtade Gervaise, ditlockad av barnets
förtvivlade skrik. Vid åsynen av den upprörande tavlan
greps hon av tygellös harm.
»En så’n ärkedjävul till karl!» utropade hon. »Låt
barnet genast vara, usling, eller också anger jag dig i
polisen.»
»Sköt dig själv, smutsmaja!» grymtade Bijard, »och
blanda dig inte i andras angelägenheter ! Ska j ag
kanske sätta på mig handskar för att klå upp henne? Nu vet
hon vad som förestår, när hon muckar. Så’na där bytingar
ska man lära mores i tid.»
Och han smällde ännu en gång med piskan, vars snärt
träffade Lalie i ansiktet. ’ Överläppen klövs och blodet
rann. Gervaise fattade en stol och ville kasta sig över
smeden. Men Lalie sträckte sina bönfallande händer emot
henne och försäkrade att det ingenting var, att det inte
gjorde ont längre. Hon avtorkade blodet med sin för
klädessnibb och hade barnen att tiga. De stackars små
kräken gräto och snyftade, som om också de fått smaka piskan.
När Gervaise tänkte på Lalie, vågade hon ej mera
beklaga sig. Hon skulle ha velat ha samma mod som detta
åttaåriga barn, vilket ensamt led mera än alla kvinnor
tillsammans i den trappuppgången. Hon hade sett Lalie
i tre månader endast leva av torrt bröd och icke ens få så
mycket, att hon kunde bli mätt. Den arma ungen hade
också under den tiden blivit så mager och svag, att hon
ej kunde gå utan att stödja sig mot väggarna.
Ibland bar tvätterskan i smyg till henne några
överblivna köttbitar och hennes hjärta var nära att brista, då hon
såg vilken svårighet barnet hade att svälja. Maten
kunde knappt gå ned genom Lalies sammandragna strupe,
och stora tysta tårar runno utför hennes kinder vid varje
tugga, hon tog. Men oaktat allt detta var hon alltid
vänlig, alltid hängiven, förnuftig som en gammal människa
och outtröttlig i att fullgöra en mors plikter. Gervaise tog
också exempel av den stackars lilla varelsen, som var så
stor i att lida och förlåta, och hon bemödade sig så myc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
