Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varmed hon skulle kunna skänka honom litet lindring.
Nedkommen pä gatan vände hon sig om och kastade en
blick pä den ståtliga byggnaden. Hon tänkte pä forna
dar — min Gud, vad det var länge sedan dess ! — då
Cou-peau satt på rännorna och beläde taket med plåt och sjöng
så glatt i solskenet. På den tiden drack han ej, och hans
hy var fin som en ung flickas. Hon spejade efter honom
från sitt fönster i Hôtel Boncoeur och viftade med
näsduken, när hon fick sikte på honom. Han besvarade
hennes hälsning och de logo så vänligt mot varandra. Ja,
Coupeau hade arbetat däruppe på takåsen och han drömde
då ej om att han arbetade för sig själv. Nu hoppade han
ej längre som en sparv på takrännorna, nu låg han där
nere i sjuksalen, det var där han byggt sitt bo och kanske
skulle sluta.
När Gervaise två dagar därefter gick dit för att höra
hur plåtslagaren mådde, fann hon sängen tom. En
barmhärtighetssyster sade henne, att man nödgats föra honom
till dårhuset Sainte-Anne, emedan han på natten blivit
alldeles vild. Han hade ej haft den ringaste reda på sig
och skrikit och tjutit så förfärligt, att han hindrat de
andra sjuka att sova. Det var ett anfall av delirium.
Tvätterskan blev alldeles bestört. Hennes gubbe hade
således blivit tokig ! Det skulle bli ett skönt liv, om man
släppte ut honam! Nana skrek och menade att man borde
låta honom vara kvar på dårhuset, ty komme han ut
därifrån, tog han bestämt livet både av henne och modern.
Först den följande söndagen kunde Gervaise begiva
sig till Sainte-Anne. Det var en riktig långresa.
Lyckligtvis gick omnibusen, som hade sina turer mellan
boulevard Rouchechouart och Glacière, helt nära förbi dårhuset.
Hon steg ur på rue de la Santé och köpte två apelsiner
för att ej komma tomhänt. Åter en väldig byggnad med
gråa gårdar och ändlösa korridorer i vilka det luktade
medikamenter. Det hela var just icke ägnat att väcka
glada tankar ; hon blev också helt överraskad, när man
förde in henne i Coupeaus cell och hon fann honom riktigt
uppsluppen. Han var lika munvig som fordom.
»Lunginflammationen är åt fanders !» sade plåtslagaren.
»Den blåste de bort. Jag hostar ännu litet, men det är
ingenting att tala om.»
Hon gav honom de båda apelsinerna. Han kände sig
riktigt rörd. Nu, när han ej drack annat än fläderte, hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
