Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
diet som på sjukhuset och att inbilla sig att han alltjämt
vore under lås och bom och att inga krogar funnos i
världen.
»Den där herrn har mycket rätt», sade Gervaise när de
sutto i omnibusen, som förde dem tillbaka till rue de la
Goutte d’Or.
»Ja, visst har han rätt», svarade Coupeau.
Men efter att ha funderat en stund tilläde han :
»Åhja, men en liten snapps då och då slår inte ihjäl
någon; det befordrar matsmältningen.»
Och för matsmältningens skull tog han sig redan samma
kväll en sup. I hela åtta dagar var han dock tämligen
ordentlig. Han var i själva verket en stor kruka och hade
alls ingen håg att sluta sina dagar på Bicétre. Men
begäret efter brännvin tog småningom överhanden ; det
första glaset ledde till det andra, det tredje, det fjärde, och
efter fjorton dagars förlopp hade han återtagit sin
vanliga ranson: ett halvstop om dagen. Gervaise var utom
sig; hon skulle ha velat piska upp honom. Hon hade ju
varit nog enfaldig att drömma om ett nytt liv, när hon såg
honom så förnuftig igen. Åter ett krossat hopp,
säkerligen det sista. Och efter som han var oförbätterlig och
inte ens fruktan för döden förmådde utöva någon verkan
på honom, ville inte heller hon lägga något band på sig.
Varför skulle inte också hon få roa sig på sitt håll?
Nu började helveteslivet på nytt, och det bar allt mer
och mer utför. När Nana en gång fick en sittopp av
fadern, frågade hon ursinnigt varför han inte stannat kvar
på hospitalet. Hon längtade efter att förtjäna pengar,
sade hon, bara för att kunna bjuda honom på brännvin
tills han strök med. En dag, då Coupeau sade att han
ångrade sitt giftermål, blev Gervaise alldeles ifrån sig.
Jaså, hon hade kanske sjåpat sig för honom och narrat
honom i snaran med sina helgonminer! Det var höjden av
fräckhet! Varje ord, han sade, var en lögn! Sanningen
var att hon aldrig velat ha honom. Han hade släpat sig
för hennes fötter och besvurit henne att bli hans hustru,
då hon däremot uppmanat honom att noga överlägga. Och
om saken kunde göras om, skulle hon visst säga nej ; förr
skulle hon låta hugga av sig en arm än ta honom. Ja,
hon hade haft en karl före honom, men en kvinna, som
haft en karl och är arbetsam, är bättre än en lätting, som
tillbringar sitt liv på krogarna och super upp allt vad hust-
7 L Fällan II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
