Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
run förtjänar. Den dagen var det för första gängen
slagsmål på fullt allvar hos Coupeau, och det så grundligt, att
man slog sönder ett paraply och en dammborste.
Och Gervaise höll ord. Hon förföll allt mer och mer,
arbetade sällan, slamrade bort hela dagen och blev allt
lojare och lojare. När hon tappade någonting på golvet,
lät hon det ligga kvar hellre än hon krökte ryggen för
att taga upp det. Hon var så lat, att hon inte ens iddes
sopa. Lorilleux’s höllo för näsan, när de gingo förbi
hennes dörr och påstodo att stanken från svägerskans rum
förpestade hela korridoren. De mojade sig som vanligt
och voro båda blinda och döva för den nöd, som härskade
i den del av byggnaden, de bebodde. De låste in sig för
att slippa låna ut ett fattigt tjugu-sous-stycke, och om
någon av husfolket gjorde sig det omaket att knacka på hos
dem för att begära några saltkorn eller en karaffin vatten,
fick han dörrn på näsan. Oginare människor funnos ej.
Och sådana elaka tungor de hade sedan ! De skröto över
att de aldrig brydde sig om andra, och det gjorde de
heller inte, när det var fråga om att hjälpa någon, men
gällde det att ta heder och ära av folk, det sysselsatte de
sig med nästan från morgon till kväll. De reglade dörrn
och hängde ett täcke över den för att täppa till alla springor,
och så begynte de skvallra utan att dock en enda sekund
avbryta arbetet. Halta bolinkans förfall var för dem ett
outtömligt ämne. Ett sådant elände, mina vänner, ett
sådant elände ! De passade på, när Gervaise gick ut för att
göra sina inköp, och skrattade av hjärtans lust åt den lilla
brödbit, hon kom hem med under förklädet. De hade reda
på när hon svalt, huru tjockt dammet var hos henne och
huru många tallrikar som stodo odiskade. Och så hon var
klädd sedan ! En lumpsamlerska skulle ej ha velat ta upp
de trasor hon hade på sig ! Jo, hon var i en skön
belägenhet, men det var rätt åt henne, hon satte inte näsan litet
högt i vädret förr i världen. Vem minns inte hur stursk
hon var över sin bod? Ja ha, där ser man vartill det leder
att vilja flyga högre än vingarna bära och att sätta mat
och dryck över allt annat. Gervaise, som förstod att de
nedsablade henne, tog av sig kängorna och lade örat intill
deras dörr för att lyssna, men täcket hindrade henne att
höra vad de sade. Hon uppsnappade likväl en gång att
de kallade henne för klossa, troligen därför att hon
oaktat sin dåliga föda ännu var ganska fet och rund. Vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
