- Project Runeberg -  Fällan / Volym 2 /
99

(1913) [MARC] Author: Émile Zola
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

brydde hon sig för resten om deras prat? Hon svarade,
när de tilltalade henne, för att slippa höra ovett, men hon
visste vad packet gick för och hade alls ingen håg att
munhuggas med dem. Hon begärde endast att få vara i
fred, att få sitta hopkrupen i en vrå hela Guds långa
dagen och att slippa bli jäktad.

En lördag hade Coupeau lovat bjuda henne på manegen.
För att få se fruntimmer galoppera på hästar och hoppa
genom tunnband, kan man väl röra på sig. Coupeau hade
just arbetat i fjorton dar och skulle samma kväll lyfta
sin avlöning. Han ville därför visa sig spendersam, och
som Nana skulle arbeta en del av natten, beslöto de båda
makarna att äta middag ute. Men klockan sju var
Coupeau ännu inte hemkommen ; hon slog åtta och ännu
hördes han ej av. Gervaise blev ursinnig. Den fyllkajan
var naturligtvis på någon krog i grannskapet och söp upp
pengarna med sina kamrater. För att vara snygg hade hon
tvättat en mössa åt sig och lappat ihop en gammal
klänning, och allt detta besvär hade hon gjort för intet. Med
tom mage och blek av harm beslöt hon, när klockan slog
nio, att gå ned och taga reda på Coupeau.

»Söker ni er man?» frågade fru Boche, när hon såg
henne gå förbi sin dörr. »Han är inne hos gubben
Colombe. Boche har nyss träffat honom.»

Hon sade tack och kilade trottoaren rakt fram i den
fasta föresatsen att riva ögonen ur Coupeau. Det regnade
och det fula vädret var just inte ägnat att blidka hennes
sinnesstämning. Men när hon kom utanför »Fällan»,
lugnade hon sig hastigt, och fruktan för att själv få en
duv-ning, om hon retade Coupeau, gjorde henne försiktig.
Inne på krogen brann gasen och speglarna reflekterade
buteljerna och glasburkarna, som stodo på sina hyllor kring
väggarna. Hon lutade sig framåt och tittade genom
fönsterrutan. Coupeau satt jämte några kamrater bredvid ett
litet bord längst bort i gästrummet. De drucko och
bolmade ur sina pipor. Tobaksröken var så tjock, att hon
endast med möda kunde urskilja deras anletsdrag, men hon
hörde dem skråla och skrika. Hur är det möjligt att
karlar kunna överge hustru och hem och stänga in sig i
sådana ruskiga hål? Regnet rann utefter hennes hals, och
som hon ej vågade sig in på krogen, styrde hon stegen ned
åt boulevarden. Vad var att göra? Hon förstod, att
Coupeau skulle bli ond, om hon gick in på »Fällan» och frå-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zefallan/2/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free