Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en mängd uträttningar, därför har jag inte kommit hem.
Se sä, bläng inte, du kommer inte längre för det. Maka
åt er, så att hustru min får plats.»
»Om din hustru vill hålla till godo med mina knän, så
sitter hon mjukare», sade Stövelskaft artigt.
För att ej ådraga sig någon uppmärksamhet, tog
Ger-vaise en stol och satte sig ned vid bordet. Hon tittade
efter vad karlarna drucko och tyckte att finkeln blixtrade
som guld i deras glas. Bordet var alldeles vått.
Grov-i-truten med öknamnet Törstig-jämt doppade fingret i
slasket och skrev med stora bokstäver ett
fruntimmers-namn: Eulalie. Hon tyckte att Stekspett såg fasligt
medtagen ut, han var mager som en sticka. Stövelknekts näsa
hade blivit ännu mera blomstrande ; den liknade en
mörkröd dahlia. Alla fyra voro mycket smutsiga, deras skägg
liknade vispkvistar, deras blusar voro trasiga och kring
naglarna hade de sorgkanter. Men ehuru de pimplat sedan
klockan sex, voro de ännu icke fullare än att man kunde
visa sig i deras sällskap. Gervaise såg två andra arbetare,
som stodo vid disken och söpo ; de voro så berusade, att de
hällde brännvinet över sig i stället för i sig. Colombe
sträckte ut sina duktiga armar och fyllde glasen. Röken
från piporna dämpade gaslågornas starka sken och
insvepte gästerna i dimma, och in i detta moln, som
tjocknade allt mer och mer, trängde ett oredigt, bedövande sorl av
ihåliga röster, skrammel med glas, svordomar och
knytnävslag. Gervaise satte på sig sin allra allvarsammaste
min, ty det var just ingen angenäm syn för en kvinna,
som var ovan vid kroglivet. En viss beklämning lade sig
över hennes bröst, hennes ögon svedo och
brännvinsångorna i salen angrepo hennes huvud. När hon en gång kom
att vända sig om, varseblev hon destilleringsapparaten i
full gång under glastaket, som täckte den smala gården.
Dess recipienter och rörledningar avtecknade sig mot
väggen och bildade hemska figurer med svansar, vidunder,
som öppnade sina väldiga käkar, liksom för att uppsluka
världen.
»Se så, sjåpa dig inte, Lisa, gör dig inte till?»
utropade Coupeau. »Vad vill du dricka?»
»Ingenting», svarade tvätterskan. »Jag har ännu inte
ätit middag.»
»Så mycket mera skäl att du tar dig en tår på tand.
Det ger en märg i benen!...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
