Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men då hon fortfarande var lika mörk i hågen, inföll
Stövelknekt, som alltjämt ville vara artig:
»Din hustru tycker kanske mera om någonting sött.»
»Jag tycker om karlar, som inte supa sig fulla», svarade
Gervaise ond. »Jaha, jag tycker om karlar, som komma
hem med sin avlöning och som hålla ord, när de ge ett
löfte.»
»Åh fan, är det därför du tjurar?» utbrast plåtslagaren
skrattande. »Du vill ha din del?... Varför vill du då
inte ha ett glas, din galenpanna? Smörj dig nu, det är
ren vinst.»
Hon såg forskande och allvarligt på honom och en djup
fåra syntes i hennes panna. Därefter svarade hon
långsamt:
»Det har du rätt i ! På det viset supa vi åtminstone
opp pengarna tillsammans.»
Stekspett reste sig för att hämta en likör åt henne. Hon
drog stolen närmare bordet och satte sig bekvämt.
Under det hon smuttade på anisetten, vaknade hastigt ett
minne inom henne, hon kom ihåg plommonesaren, som
Coupeau en gång hade bjudit henne. På den tiden
lämnade hon såsen och åt endast upp frukten. Men nu var
hon inte längre rädd för starka drycker. Åh, hon kände
sig själv, hon visste att hon inte hade för två styver
viljekraft. Att få henne till att supa skulle kunna gå som en
dans. Hon tyckte att anisetten smakade bra, ehuru den
var något sliskig, till och med äcklig. Och medan hon
läppjade på sitt glas, hörde hon Grov-i-truten med
öknamnet Törstig-jämt tala om sitt förhållande med tjocka
Eu-lalie, som sålde fisk på gatorna. Det var en kvinna med
ruter i sig, en riktig knipslug mara. Hon kände på sig
när han var på krogen, under det att hon drog sin kärra
kring gatorna. Förgäves gömde han sig bakom"
kamraterna, hon snokade ändå upp honom. Dagen förut hade
hon givit honom en sittopp med en flundra, därför att han
inte gått på verkstaden. Det var för mycket befängt !
Stekspett och Stövelskaft voro nära att spricka av skratt ;
de slogo Gervaise på axeln och tillrådde henne att följa
tjocka Eulalies exempel. Det skulle just göra Coupeau
gott, om hon sökte upp honom på krogarna med sina
strykjärn och lät dem vina kring öronen på honom.
»Bravo!» utropade Coupeau och vände upp och ned på
glaset, som hustrun tömt. »Du skolkar inte, märker jag!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
