Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vill frun ha mera?» frågade Grov-i-truten med
öknamnet Törstig-jämt.
Nej, hon hade druckit nog. Hon tvekade dock.
Ani-setten äcklade henne. Hon ville hellre ha någonting starkt,
som gjorde gott i magen. Hon sneglade på
destillerings-apparaten, som hon hade bakom sig. Den väldiga
maskinen flåsade och pustade bakom henne och hon kände en
kall kåre över ryggen, men på samma gång en viss
lystnad. Det var en djävulssoppa, som kokade i den stora
pannan, det var gift, som sipprade ur retorten, men det
hindrade ej att hon bra gärna hade velat sticka näsan
däri. Hon greps av en riktig längtan efter att få inandas
ångan och smaka på smörjan, till och med om den brände
hennes tunga.
»Vad dricker ni?» frågade hon skenheligt och betraktade
med välbehag det flytande guldet i karlarnas glas.
»Det är pappa Colombes bästa kamfertsprit», svarade
Coupeau. »Vill du smaka? Pjåka dig inte.»
Och när man satte fram ett glas finkel åt henne och
hennes strupe sammandrogs vid första klunken, slog
plåt-slagaren sig belåtet på låren och utropade:
»Det känns i kroppen — eller hur ! Drick ur glaset !
Varje klunk tar ett femfrancsstycke från läkaren.»
Vid det andra glaset kände Gervaise sig inte mera
hungrig. Nu var hon försonad med Coupeau, hon var ej längre
ond, därför att han ej hållit sitt löfte. De kunde ju gå
på manegen en annan gång ; dessutom är det ingenting
ovanligt att se karlar göra konster och galoppera på hästar.
Det regnade inte hos pappa Colombe, och om avlöningen
strök till brännvin, så fick man åtminstone någonting för
den. Hin må spara ! Galen är den, som spottar i glaset.
Livet är minsann inte så trevligt ! Och så var det en tröst
att få vara med om att göra av med pengarna. Dessutom
var det ju ganska trevligt därinne, varför skulle hon inte
ha stannat kvar? Åh, nu skulle hon inte röra på sig, om
man sköte av en kanon bredvid henne. Hon önskade sig
det inte bättre än hon hade det. Där var varmt och en
viss behaglig domning bemäktigade sig hela hennes
varelse. Hon skrattade för sig själv med armbågarna på
bordet och hade mycket roligt åt två karlar, som sutto
vid ett bredvid stående bord, en tjock luns och en liten
puttifnask, och som i fyllan och villan kysste varandra.
Ja, hon skrattade åt »Fällan», åt pappa Colombes full-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
