Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
månsansikte, en riktig isterklump, åt gästerna, som rökte
sina snuggor, skreko och spottade åt gaslågorna som
tindrade i speglarna, och likörbuteljerna på hyllorna. Lukten
generade henne inte längre, tvärtom den kittlade behagligt
i hennes näsa, och hennes ögonlock slöto sig till hälften.
Hon andades kort, men utan ansträngning och njöt av
den domning, som grep henne. Efter tredje glaset lät hon
huvudet sjunka ned i händerna och alla försvunno för
henne utom Coupeau och hans kamrater; deras heta
andedräkt värmde hennes kinder och hon stirrade på dem så
envist som om hon velat räkna deras skäggstrån. Nu voro
alla fulla. Stövelknekt dreglade, han höll pipan mellan
tänderna och såg ut som en halvsovande oxe. Stekspett
berättade en historia och Grov-i-truten gick fram till disken
med Coupeau.
Gervaise satt kvar vid bordet. Hon tömde det ena
glaset efter det andra och kallade Stövelknekt »min lilla
gris». Bakom henne var destilleringsapparaten alltjämt
i gång ; hon skulle ha velat ge den en spark, för att tvinga
den att stanna och tiga. Allt gick omkring för henne ; hon
tyckte, att maskinen fattade henne i sina kopparklor och att
strömmen från retorten rann genom hennes egen kropp.
Därefter började salen med sina gaslågor att dansa
framför henne. Gervaise var överlastad. Hon hörde dock
Grov-i-truten med öknamnet Törstig-jämt och pappa
Colombe stormträta. Krögaren var en ärketjuv, som
prejade folk. Grov-i-truten var inte den som lät klå sig !
Därefter uppstod ett förfärligt tumult, alla skreko över
varandra och bord och stolar slogos omkull. Det var pappa
Colombe, som i en handvändning kastade ut hela
sällskapet, utan att genera sig. De fortforo att okväda honom
ute på gatan. Alla voro ense om att han var en skojare.
Det regnade ännu och det blåste kallt. Gervaise tappade
bort Coupeau ; hon fick reda på honom och tappade bort
honom igen. Hon ville gå hem, men hade svårt att hitta
vägen. Det förvånade henne att det så hastigt blivit mörkt.
I hörnet av rue des Poissonniers satte hon sig i
rännstenen. Hon trodde, att hon var på tvättinrättningen.
Vattnet, som rann utefter hennes kropp, gjorde henne ännu
mera yr i huvudet och hon kände sig riktigt sjuk.
Äntligen kom hon hem. Rak som en pinne gick hon förbi
Bochens. Ehuru hon var drucken, kände hon igen
Loril-leux’s och Poissons, som åto middag hos portvaktens. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
