Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och man frågade vad som fattades henne, svarade hon,
att hon hade ont i magen, för att ej nödgas erkänna sitt
koketteri. När det fattades bröd i huset, var det ingen
lätt sak för henne att göra sig grann. Då utförde hon
verkliga under; hon tog hem bandstumpar från ateljén
och med dem klutade hon ut sina smutsiga
klänningstra-sor både här och där. I synnerhet firade hon triumfer om
sommaren. Om söndagarna var hon klädd i en
kattunsklänning, som kostade högst sex francs och ändå talade
hela Goutte d’Or-kvarteret om hur vacker hon var. Ja, hon
var känd från de yttre boulevarderna ända till
fortifikationerna, från Chaussée de Clignancourt till Grande Rue de
la Chapelle Hon kallades allmänt »lilla hönan», därför
att hon var så fin och vit i skinnet.
Det var i synnerhet en klänning, som klädde henne bra :
en kort klänning med röda prickar, ytterst enkel, alldeles
utan garneringar. Kjolen var så kort, att fotterna
syntes, och tack vare de öppna ärmarna såg man hennes
armar ända till armbågen För att visa sin vita hals och
sitt bröst, brukade hon vika ned klänningslivet framtill, så
att det bildade en snibb, och denna manöver utförde hon i
en av de mörkaste vråarna i farstun, för att ej bli luggad
av fadern. För övrigt hade hon endast ett skärt sidenband
knutet omkring sitt blonda hår, ett band, vars ändar
fladdrade i hennes nacke. Hon var i denna enkla dräkt vacker
som en blomma. På en gång barn och kvinna, strålade
hon av ungdom och hälsa.
På den tiden voro söndagarna hennes glädjedagar, då
fick hon blanda sig i hopen och utbyta blickar med alla
dessa karlar, som blängde på henne med välbehag. Hela
veckan längtade hon efter söndagen, den friska luften,
promenaden i solskenet och trängseln i den söndagsklädda
förstaden. Hon klädde sig redan på morgonen ; hon satt
timtals i lintyget framför den över byrån hängande
spegelbiten och ordnade kärlekskrokar i pannan. Som alla
kunde se henne genom fönstret, blev modern ond och
frågade om hon ej snart ämnade kläda på sig. Men hon
brydde sig ej om vad modern sade. Med bara ben,
lintyget nedglidet över axeln och okammad i håret, sydde
hon fast knapparna i kängorna och stoppade till hålen på
klänningen. Jo, hon var just snygg att se på! hånade
pappa Coupeau, som drev med henne; en riktig sörjande
Magdalena! Hon kunde just visa sig för pengar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
