Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade. Hon höll sig alltid på vänstra trottoaren och kilade
så fort, att hon gick i kapp med vagnarna. En dag hade
verkligen fru Lerat överraskat henne med tre av
kamraterna på rue du Petit-Carreau. De tre slinkorna
promenerade med näsan i vädret och gapskrattade åt en karl, som
rakade sig i ett fönster. Nana blev ond, därför att fastern
bannade henne, och bedyrade heligt, att hon just varit inne
i bagarboden och köpt sig ett bröd.
»A, var lugn, jag vakar över henne», sade den långa
änkan till Coupeaus. »Jag ansvarar för henne som för
mig själv. Den, som bara skulle vilja röra vid henne,
finge med mig att £öra.»
Ateljén hos Titrevilles var ett stort rum i entresolen ;
arbetsbordet vilade på bockar och stod mitt på golvet.
Längs efter de fyra väggarna voro anbragta hyllor för
gamla kartonger, paketer, modeller och förkastade
blommor, allt detta betäckt av ett tjockt dammlager. Taket var
nerrökt av gasen och de båda fönstren voro så höga och
breda, att arbeterskorna kunde se människorna på
trottoaren mitt emot, utan att stiga upp från sina stolar.
För att föregå arbeterskorna med gott exempel, kom fru
Lerat alltid först. Därefter var det under en hel kvarts
timme ett oavbrutet slående i dörren och den ena
arbeter-skan efter den andra infann sig varm, svettig och
okammad. En morgon i juli månad kom Nana sist, någonting
som för övrigt hände mycket ofta.
»Det ska bli något skönt att en dag få en vagn !» sade
hon.
Och utan att ens taga av sig hatten, en gammal svart
luva, som hon kallade sin kaschett och som hon var trött
vid att snygga upp, gick hon till fönstret och lutade sig
fram för att se på gatan.
»Vad gapar du på?» frågade fru Lerat, som alltid var
misstrogen. »Har din pappa följt dig?»
»Nej då!» svarade Nana lugnt. »Jag gapar på
ingenting... Det är så varmt ute... Man kan riktigt bli sjuk
av att springa i hettan, så som jag får göra.»
Värmen var tryckande. Arbeterskorna hade släppt ned
spånjalusierna och tittade mellan spjälorna ut på gatan.
De intogo nu sina platser på ömse sidor om bordet, vid
vars övre ända fru Lerat tronade ensam, och arbetet
började. Arbeterskorna voro åtta till antalet, och var och en
hade framför sig en gummiburk, en liten tång och diverse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
