Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra verktyg. På bordet lågo huller om buller
ståltråds-buntar, bobiner, vadd, grönt och brunt papper samt blad
av siden, sidensars och sammet. Mitt på bordet stod en
vattenkaraffin, i vars smala hals en arbeterska stuckit en
liten blombukett, som hon burit vid sin barm ända sedan
den föregående dagen.
»Ni kan inte ana hur olycklig Caroline är med den där
unge karlen, som hämtade henne i går kväll», sade Léonie, en
vacker, svarthårig flicka, och lutade sig ned över sitt arbete.
Nana, som just höll på att klippa fina remsor av grönt
silkespapper, utropade:
»Det tror jag det!... En karl som syltar in sig med
vem som helst och springer efter varenda kjol!»
Alla började skratta och själva fru Lerat kunde ej hålla
sig allvarsam. Hon snörpte på munnen och mumlade:
»Mycket vackert sagt, min unge! Jag ska tala om för
pappa, hur fint du uttrycker dig, så få vi höra vad han
säger.»
Nana gjorde en grimas för att kväva skrattet. Hennes
pappa! Jo, han var just den som valde sina ord! Men
i detsamma viskade Léonie mycket sakta och mycket fort:
»Tst! Frun!»
Fru Titreville, en lång, mager kvinna, inträdde
verkligen. Hon var alltid nere i boden och gjorde endast då
och då en titt i ateljén. Arbeterskorna voro mycket rädda
för henne, ty hon skämtade aldrig. Hon gick långsamt
runt omkring bordet, över vilket alla huvuden lutade sig
tysta och verksamma. Hpn kallade en arbeterska för
odåga och befallde henne göra om en tusensköna. Därefter
avlägsnade hon sig lika stel och rak som hon kommit.
Ett sorl av belåtenhet hördes bland arbeterskorna.
»Hopp, hopp !» sade Nana.
»Flickor!» utropade fru Lerat, ni bär er verkligen
mycket illa åt. »Om ni inte ändrar er, tvingar ni mig till
åtgärder, som...»
Men ingen hörde på vad fru Lerat sade, för henne var
ingen rädd. Hon var för överseende till sin natur och
tänkte aldrig på att taga sin värdighet i akt. Hon trivdes
bland alla dessa yrhättor, som alltid hade något spratt i
beredskap, och narrade ur dem deras hemligheter om
deras älskare. Hon gick till och med så långt, att hon lade
ut korten för dem, när den ena bordsändan var fri. Så
snart man kom in på tvetydigheternas kapitel, var hon i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
