Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det hindrade dem ej att ha roligt och att gå på allt värre
och värre. Fru Lerat kunde ej bli ond, ty de sade inga
grovheter.
Och ingen hade roligare än Nana. Ingenting undgick
henne. Hon tillät sig själv de allra mustigaste infall och
kiknade av skratt, när hon riktigt träffade huvudet på
spiken. Lasten var hennes element liksom vattnet är fiskens.
Och under det hon vred sig av skratt på sin stol, rullade
hon stjälkarna mellan sina fingrar med den mest
förvånande lätthet och snabbhet.
Knappast hade hon tagit pappersremsan i sin hand,
förrän stjälken var färdig. Hon hade en verklig
konstfärdighet i sina fina, vita, mjuka fingrar. Hon dugde dock
endast till att göra stjälkar, men dem gjorde hon så väl,
att hon fick alla stjälkar på sin lott.
Emellertid hade herrn på trottoaren gått sin väg. Det
blev åter lugnt i ateljén och man arbetade flinkt, oaktat
den starka hettan. När klockan slog tolv,
frukosttimmen, reste sig alla. Nana, som störtat fram till fönstret,
bad att få ombestyra uppköpen. Léonie ville ha för två
sous räkor, Augustine en strut stekt potatis, Lisa en knippa
rädisor och Sophie en korv. Men fru Lerat som fann sin
brorsdotters svaghet för fönstret mycket underlig, började
ana oråd och hejdade henne tvärt.
»Vänta lite», ropade hon, just som Nana kilat ut genom
dörren; »jag följer med dig... jag ska också ha
någonting.»
Och i ett nu skyndade hon efter flickan utför trappan.
Men nedkommen i portgången fick hon se herrn ; han
stod där rak som ett ljus och tycktes vänta på Nana!
Flickungen blev blodröd i ansiktet. Fastern tog henne i
armen och körde ut henne på trottoaren. Men den fine
herrn lät ej avskräcka sig för så litet, han följde efter.
Den besten var således där för Nanas skull! Jo, det var
just snyggt att narra karlar med sig vid femton och ett
halft års ålder! Fru Lerat ställde nu den ena frågan
efter den andra till brorsdottern. Men Nana visste
ingenting; han hade bara förföljt henne i fem dar, hon kunde
ej sticka ut näsan genom dörren, utan att ha honom i
hälarna. Hon trodde, att han var köpman eller fabrikör,
jaha, knappfabrikör. Flickans ord gjorde ett mycket djupt
intryck på fru Lerat, som vände sig om och helt oförmärkt
sneglade på mannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
