Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Man ser nog att han har multum», sade hon. »Kom
väl ihåg att berätta mig allt. Nu behöver du ju inte
vara rädd längre.»
Och under det de pratade, gingo de ur bod i bod. De
hade händerna fulla med paketer i flottiga papper, men det
hindrade dem ej att se sig omkring, skratta och kokettera.
Till och med fru Lerat försökte vara intagande, och hon
spelade ung flicka för att tjusa knappfabrikören, som
alltjämt följde efter dem.
»Man ser nog att det är en fin karl», förklarade hon,
när de veko in i portgången. »Bara han har hederliga
avsikter.»
Men under vandringen uppför trappan kom hon hastigt
ihåg någonting annat, som låg henne om hjärtat.
»Apropå!» utbrast hon, »vad var det flickorna viskade
därborta... Du vet, det där, som Sophie sade?»
Nana generade sig inte för att tala om det. Men hon
tog fru Lerat om halsen och tvang henne att gå med några
trappsteg, ty det kunde verkligen inte sägas högt, inte ens
i en trappa. Och hon viskade i fasterns öra. Fru Lerat
runkade på huvudet, spärrade upp ögonen och knep ihop
munnen. Så visste hon då äntligen vad de skrattat åt, det
behövde inte längre oroa henne.
Fleuristerna frukosterade på stående fot för att ej smutsa
ned bordet. De skyndade sig att äta för att under
fristunden kunna titta ut på gatan eller utbyta förtroenden i
vråar-na. I dag rörde sig samtalet kring herrn på trottoaren.
Alla undrade vart han tagit vägen, ty han syntes inte till
längre. Fru Lerat och Nana kastade betydelsefulla
blickar på varandra. Klockan var redan tio minuter över ett,
men arbeterskorna tycktes inte brådska med att börja
arbetet, då Léonie med ett: »Brrr!» tillkännagav att
matmodern var i antågande. I ett nu voro alla på sina stolar
med näsan över blommorna. Fru Titreville inträdde och
gjorde för andra gången ronden kring bordet.
Från den dagen tänkte fru Lerat inte på annat än sin
brorsdotters första äventyr. Hon släppte flickan inte en
minut från sig, hon följde henne morgon och kväll och
ordade vitt och brett om sitt ansvar. Nana tyckte
visserligen, att det var tråkigt, men det smickrade henne ändå
att övervakas som en skatt. De samtal, fastern och
brorsdottern förde på gatorna med knappfabrikören i hack och
häl, hetsade så upp dem, att båda voro färdiga till vad som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
