Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helst. Å, fastern visste nog vad kärlek ville säga ! Hon
tyckte att knappfabrikörens beteende var riktigt rörande.
För resten var han en äldre man, och när passionen
vaknar hos personer vid mogen ålder, har den alltid djupare
rötter. Men hon var på sin vakt. Endast över hennes
lik kunde han komma åt ungen. En afton gick hon rakt
fram till gubben och sade honom, att han bar sig mycket
illa åt. Men knappfabrikören var en gammal lurifax, van
att tilltvålas av föräldrar och målsmän ; han bugade sig
artigt och svarade ingenting. Hur är det möjligt att bli
ond på en karl, som bär sig så belevat åt? Fastern gav
nu sin brorsdotter alla möjliga praktiska råd; hon varnade
henne och berättade en mängd historier om kvinnor, som
bittert fått ångra att de givit efter, när det var för sent att
åtra sig. Nana lyssnade uppmärksamt och ögonen
strålade av lystnad.
Men en dag stack knappfabrikören på Faubourg
Poison-nière sitt huvud mellan fastern och brorsdottern för att i
den sistnämndas öra viska saker, som ej kunna sägas högt.
Nu blev fru Lerat förskräckt ; hon bedyrade, att hon ej var
säker för sig själv längre och talade om alltsammans för
brodern. Nu blev det annat ljud i skällan. Coupeau såg
inte genom fingrarna, han; och Nana fick sin grundliga
duvning. Jo, det var just vackra saker, fastern berättade:
den satans slinkan koketterade för gubbar ! Han rådde
henne just till att låta kurtisera sig på gatorna, om hon
ville ha med honom att göra. Han generade sig inte, han,
att skära nacken av henne, om hon begick något
snedsprång ! Hade man någonsin hört på maken ! En sådan
unge, som inte blygdes för att skämma ut sin familj.
Hädanefter skulle han själv vaka över henne!
Och så snart hon kom hem, började mönstringen. Han
såg henne forskande i ansiktet och synade hennes
ögonlock i hopp att på dem finna märken efter någon liten
förstulen kyss. En kväll fick hon en läxa, därför att han
på hennes hals upptäckte en svart fläck. Hon påstod att
det var en blånad, som hon fått under lek med Léonie,
men han försäkrade, att det var mustaschsvärta. Han
skulle ge henne, han, för dylika blånader ! Det skulle
bli hans sak att hon ej skulle få flera, om han också skulle
slå armar och ben av henne !
Vid andra tillfällen, när han var vid gott humör, drev
han med henne. Jo, hon var någonting att titta efter !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
