Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon var ju platt som en flundra! Nana, som fick stryk
för vad hon ej gjorde och som aldrig hörde annat än
anklagelser och råheter, visade samma lömska undergivenhet
som inringade djur.
»Låt henne vara», sade Gervaise, som var förnuftigare.
»Genom ditt eviga skrik, väcker du till slut hos henne
hågen att göra det som inte är rätt.»
A! Hågen fattades henne visst inte! Tvärtom! hon
begärde inte bättre än att utföra alla de dumheter, pappa
Coupeau pratade om. Till och med den hederligaste flicka
skulle ha fattat eld, om hon aldrig hört talas om annat.
Plåtslagaren gick ända därhän att med sitt skrik inviga
henne i det hon ännu inte hade reda på, och det var ej
mycket. Följden var också att flickungen fått en mängd
idéer, som hon ej haft förut. En morgon kom fadern på
henne, då hon höll på att på sin fina vita hy smeta
någonting, som hon hade i ett papper. Det var puder. Fadern
blev arg, kallade henne mjölnerska och tvättade henne med
papperslappen i ansiktet. En annan gång kom hon hem
med röda bandstumpar, med vilka hon ville snygga upp
sin gamla svarta luva, som hon så mycket skämdes över.
Coupeau frågade strax varifrån hon fått banden? Och så
snart hon hade någon liten småsak, tog fadern den ifrån
henne. Än var det en karneolsring, ett par manschetter med
en liten spets eller ett av dessa små hjärtan, som
flickorna tycka så mycket om att bära på halsen. Hon
försvarade sina saker så mycket hon kunde ; de tillhörde henne,
hon hade fått dem av något fruntimmer eller också hade
hon bytt sig till dem av kamraterna. Men fadern var
obeveklig. Hjärtat påstod hon sig ha hittat på rue
d’Aboukir. När Coupeau trampade sönder det stod hon rak,
likblek och med sammanbitna tänder. Om hon följt sin
ingivelse, hade hon kastat sig över fadern och klöst honom,
men hon behärskade sig. I två år hade hon önskat sig
ett dylikt hjärta och nu trampade han sönder det för
henne. Nej, detta liv måste ta ett slut!
Coupeau lät för övrigt i sitt behandlingssätt mot Nana
vida mera leda sig av kitslighet än av rättskänsla. Han
hade ofta orätt, och hans orättvisa upprörde flickan. Ibland
försummade hon i förargelsen sitt arbete. Han slog henne
därför, men hon gjorde narr av honom och förklarade, att
hon på intet villkor återvände till ateljén, emedan man
givit henne plats bredvid Augustine, som hade elak ande-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
