Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dräkt. Fadern följde henne nu själv till rue du Caire och
bad fru Titreville att till straff sätta henne bredvid
Augustine. I fjorton dagar gick han själv varenda morgon
med henne till porten och stannade kvar pä trottoaren i
hela fem minuter, ända tills han var övertygad om att hon
gått in. Men en morgon mötte han en kamrat, som tog
honom med sig på en krog vid rue Saint-Denis, och knappt
hade plåtslagaren varit där tio minuter, förrän han fick se
sin dotter gå förbi krogfönstret. I fjorton dagar hade hon
i stället för att gå in till Titrevilles, smugit sig en trappa
högre upp och väntade där, tills fadern givit sig iväg.
Coupeau blev arg och ville ställa fru Lerat till ansvar, men
hon snäste av honom och bedyrade att hans skrik inte
rörde henne ett Guds skapande grand. Hon hade varnat sin
brorsdotter för karlarna och sagt henne allt vad hon borde
säga, det var således inte hennes fel om ungen hade hin
håle i kroppen. Hon tvådde sina händer och svor på att
aldrig mera ta hand om andras barn; hon visste vad hon
visste. Det var alls ingen hemlighet för henne att
släktingarna påstodo, det hon inte ens vakade över sig själv,
och att hon med välbehag åsåg Nanas snedsprång.
Coupeau fick nu av fru Titreville veta, att Nana egentligen
blivit bortkollrad av en kamrat, det där trollet Léonie,
som givit arbetet på båten och i stället levde livets glada
dagar. Flickungen skulle visserligen ännu ha kunnat gifta
sig med krona och krans på huvudet, men då måste man
skaffa henne en man snart.
I huset vid rue de la Goutte d’Or talade man om Nanas
gubbe som en av alla känd person. Han var mycket
hövlig, mycket artig, men förbannat envis och följde ungen i
hack och häl som en lydig hund. Ibland förirrade han sig
ända in på gården. Fru Goudron hade till och med en
afton mött honom i andra trappan. Han höll sig tätt intill
ledstången och gick med sänkt huvud. Lorilleux’s hotade
att flytta för brorsdotterns skull, ty det var ohyggligt att ej
kunna sticka näsan utom dörren utan att möta karlar på
vartenda trappsteg. Bochens beklagade den stackars gamle
herrn, som såg så aktningsvärd ut och som förälskat sig
i ett dylikt hampspöke. Han var industriidkare, de hade
sett hans knappfabrik på boulevard de la Villette och en
hederlig flicka skulle ha blivit mycket lycklig med
honom. Tack vare alla de detaljer, portvaktens berättade,
krusade hela kvarteret, till och med Lorilleux’s, för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
