Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamle herrn, och ingen människa fann det anstötligt att
han följde efter barnet med sin hängande underläpp och
sitt väl vårdade skägg.
Under de första månaderna skrattade Nana hjärtligt åt
sin gubbe. I synnerhet hade hon roligt åt hans ben.
Sådana svavelstickor ! Och hans huvud sedan ! Fyra
fattiga hårstrån i nacken, det var allt! Hon kände en riktig
oövervinnelig håg att fråga honom var hans perukmakare
bodde. En sådan gammal narr ! Man kunde skratta ihj äl
sig bara man såg på honom.
Men till slut började hon finna gubbstuten mindre rolig,
gjorde riktigt våld på sig för att ej skrika, när han kom
Småningom blev hon till och med rädd för honom och
henne alltför nära. Om hon någon gång stannade framför
en guldsmedsbutik, hörde hon honom strax bakom sig.
Och han hade mycket rätt i vad han viskade i hennes öra,
hon skulle så gärna ha velat ha ett kors på ett
sammetsband kring halsen eller ett par korallörhängen så små som
ett par blodsdroppar. Men hon hade dock ingen egentlig
åtrå efter nipper ; däremot skulle hon gärna ha velat lägga
av sin gamla lappade klänning, som hon var trött vid att
oupphörligt snygga upp med bandstumpar från ateljéerna
på rue du Caire. Hon var också led på sin välsignade
svarta hatt, som hon dagligen klutade ut med nya blommor,
tagna från Titrevilles. Och under det hon vandrade
i smutsen, bländad av lyxen i bodfönsterna, greps hon av
en oemotståndlig längtan efter eleganta toaletter, fina
middagar, spektakler och ett eget rum med vackra möbler.
Hon stod långa stunder stilla, allt mer och mer behärskad
av begäret att få smaka på alla de njutningar, som
utbredde sig omkring henne på trottoarerna. Och alltid var
gubben vid dessa tillfällen till hands med sina anbud.
Det klickade aldrig ! Ack, huru gärna skulle hon ej ha
sagt ja, om hon icke varit rädd för honom, men det var
ben väckte hennes avsky, och huru lastfull hon än var,
för-någonting inom henne, som tvang henne att vägra ;
gub-mådde hon ej besegra den vämjelse, han ingav henne.
Men när vintern kom, blev livet hos Coupeaus
outhärdligt. Nana fick varje kväll sitt kok stryk och när fadern
tröttnade att slå, tog modern vid. Ofta råkade till och
med alla tre i luven på varann ; när den ena straffade,
försvarade den andra och snart rullade alla tre på
stengolvet bland sönderslagna koppar och glas. Därtill fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
