Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man svälta och frysa. Om flickungen köpte sig någon
småsak, en bandros, ett par manschettknappar eller något
dylikt, togo föräldrarna det strax ifrån henne och sålde det.
Med ett ord, Nana kunde ej kalla någonting sitt mer än
örfilarna, som haglade omkring henne om aftnarna, innan
hon kröp ned i sängen, över vilken hon, huttrande av köld,
bredde sin lilla svarta kjol till täcke. Nej, detta liv kunde
inte fortfara, hon hade ingen lust att uppoffra sig för de
sina. Fadern tog hon inte ens med i räkningen; en far,
som super sig full dag ut och dag in, är ingen far, utan ett
kreatur, som man ju förr ju hellre vill göra sig av med.
Men nu försvann också tillgivenheten för modern. Även
hon drack. Det var av smak hon gick in och hämtade sin
man på Fällan, det var för att bli bjuden på ett glas. Och
utan att visa den ringaste vämjelse, slog hon sig ned bland
fyllbultarna och tömde sitt glas i botten. Timtals satt
hon kvar där med armbågarna på bordet, och när hon
återvände hem, raglade hon. När Nana gick förbi Fällan
och såg sin mor med finkeln framför sig, greps hon av
raseri, ty ungdomen, som begär andra njutningar, förstår
ej dryckenskapen. Sådana aftnar var hemmet gräsligt:
på ena stolen satt fadern full, på den andra modern ; ingen
brödbit fanns i skänken och hela rummet stank av
brännvin. Inte ens ett helgon hade kunnat stanna kvar där !
Ingen kunde således förtänka flickan, om också hon en dag
lade benen på ryggen och gav sig i väg ; föräldrarna hade
endast sig själva att skylla.
En afton, när Nana kom hem, fann hon föräldrarna i ett
ohyggligt tillstånd. Coupeau låg tvärs över sängen och
snarkade, och Gervaise satt hopkrupen på en stol och
stirrade framför sig med fåniga blickar. Hon hade glömt
att värma upp middagen, litet ragoût, som var kvar från
frukosten. Ett osnoppat ljus upplyste det hemska eländet.
»Är det du, din slinka?» stammade Gervaise. »Jag
gratulerar, när far din vaknar.»
Nana svarade ej. Med likbleka kinder betraktade hon
den kalla kammaren, det odukade bordet och det otrevliga
rummet, som de båda fyllkajorna gjorde hemskare och
ännu ruskigare. Hon tog ej av sig hatten ; med
sammanbitna tänder gick hon ett slag kring kammaren, därefter
öppnade hon dörren och försvann.
»Går du ned?» frågade modern, utan att kunna vända
huvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
