Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, jag har glömt något. Jag kommer strax igen. Adjö
så länge.»
Men hon kom ej igen. Den följande dagen, när
makarna Coupeau sovit ruset av sig, anklagade båda varandra
för dotterns flykt. Gud vet var ungen nu var. Det var
ett hårt slag för Gervaise, ty oaktat sin förnedring kände
hon att hon skulle falla allt djupare och djupare, i samma
stund hon stod där ensam utan ett barn att ha hänsyn för.
Ja, den där vanartiga slynan hade i sina smutsiga kjolar
medtagit den sista fliken av hennes heder. I tre dygn
söp hon sig full och skällde på dottern. Coupeau strök
omkring några dagar på de yttre boulevarderna och
bläng-de på varje kvinnfolk, han mötte. Därefter började han
åter röka sin pipa, lugn som om ingenting förefallit. Men
när han ibland satt till bords, reste han sig upp och
svängande en kniv i luften skrek han, att han var vanärad.
Därefter satte han sig och åt vidare.
I huset förvånade sig ingen över den olycka, som
drabbat Coupeaus. Där var man van vid att se flickor flyga
sin kos som kanariefåglar, vilkas bur man lämnar öppen.
Men makarna Lorilleux triumferade. Å, de hade alltid
sagt, att det skulle så gå. Det var rätt åt brodern och
svägerskan, ty alla fleurister äro ju lätta på tråden.
Också Bochens och Poissons tyckte det var mycket roligt.
Endast Lantier försvarade Nana. Han medgav, gärna,
att en ung flicka som begår ett snedsprång, är tadelvärd,
»men», tilläde han med lysande ögon, »den satans
bytingen är ju så fördömt vacker, att man inte kan begära,
att hon skall multna i eländet.»
En dag, då hela sällskapet drack kaffe inne hos Bochens,
utropade fru Lorilleux:
»Ni vet inte ni, vad jag vet! Det är halta bolinkan,
som sålt sin dotter! Jaha, det är dagsens sanning; hon
har sålt henne... jag har bevis. Den där gubben, som
man jämt och ständigt mötte i trapporna, betalade av lite
i sänder varje gång han kom hit. Det är ju klart som
korvspad ! En av mina bekanta såg flickungen och
gubb-stuten i går på Ambiguteatern. Nå ja, jag begrep genast,
att de äro tillsammans.»
Man drack sitt kaffe och fortsatte att prata om Nana.
Nå ja, varför skulle hon inte ha flyttat ihop med
gubbkräket, värre saker hade man väl sett här i världen. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
