Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hela kvarteret berättades det snart allmänt, att Gervaise
sålt sin dotter.
Vad Gervaise beträffar, brydde hon sig om ingenting.
Om man kallat henne för tjuv pä gatan, skulle hon inte
ens ha vänt sig om. Sedan en månad arbetade hon ej
längre hos fru Fauconnier, som kört i väg henne för att
slippa höra hennes bråk. Under loppet av några veckor
hade hon varit hos åtta olika tvätterskor, men hon stökade
så till allt vad hon fick i händerna, att ingen kunnat
behålla henne mer än två, tre dagar. Till slut insåg hon
själv, att hon alldeles förlorat handlaget som strykerska
och blev i stället tvätterska på tvättinrättningen vid Rue
Neuve. Där utförde hon de på en gång mest underordnade
och mest ansträngande arbetena, och när hon gick hem
därifrån, drypande av vatten, liknade hon en smutsig hund.
Därtill blev hon, oaktat den svältkur, hon genomgick, allt
tjockare och tjockare, och hon haltade nu så mycket, att
hon ej kunde gå bredvid någon, utan att denne lopp fara
att bli omkullkastad.
När man faller till en dylik grad, är det naturligt, att
också ambitionen flyr sin kos. Gervaises forna stolthet,
hennes koketteri och den strävan efter aktning, hon alltid
ådagalagt, hade helt och hållet försvunnit. Nu kunde man
gärna sparka henne både fram och bak, hon kände det ej,
så loj och likgiltig hade hon blivit. Lantier hade nu
också alldeles dragit sig ifrån henne, han kurtiserade henne
inte ens mera för skenets skull, och hon märkte inte ens,
att deras långa förbindelse nått sitt slut. För henne var
det en plåga mindre, det var allt. Till och med Lantiers
förhållande till Virginie gjorde intet intryck på henne, så
kall hade hon blivit för allt, som förr utgjorde en del av
hennes liv. Ingen var nu okunnig om huru hattmakaren
och specerihandlaren hade det sinsemellan. Hela Goutte
d’Or-kvarteret skrattade åt det spratt, de spelade
polissergeanten. För resten hade Lantier erövrat platsen.
Boden och bodfrun hörde ihop. Han hade ätit upp en
tvätterska, nu knaprade han i sig en specerihandlerska, och han
hade tillräckligt stort gap för att ännu kunna svälja både
diversehandlerskor, modister och pappershandlerskor.
Nej, aldrig i livet hade man sett en karl så vältra sig i
sötsaker som Lantier. Han visste minsann vad han
gjorde, när han tillrådde Virginie att sälja delikatesser. Han
var galen i snask och skulle gärna ha levat av pastiljer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
