Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karameller, brända mandlar och chokolad. I synnerhet var
han förtjust i brända mandlar. I ett helt år åt han bara
namnam. Han drog upp lådorna och proppade fickorna
fulla, när Virginie bad honom se efter boden. Ofta, när
fem, sex personer voro i butiken och man pratade, tog
han locket av någon glasburk på disken och smörj de
krå-set, tills burken var tom. Numera fäste ingen människa sig
därvid; det var en mani, sade han själv. Han påstod
också, att han led av en ständig snuva och en envis
kitt-ling i halsen, som sötsaker lindrade. Han arbetade inte
alls, men hade alltid stora affärer i sikte; i synnerhet
sysselsatte han sig mycket med en storartad uppfinning,
en hattparaply, en hatt som vid första regndroppe på
huvudet förvandlade sig till familjetak. Han lovade
Poisson andel i vinsten och lånade av honom tjugu francs till
experimenterna. Men i avvaktan på det utlovade resultatet
smälte boden på hans tunga; alla varor ströko med ända
till chokoladcigarrerna och de röda karamellpiporna. Och
när han med magen full med snask kringklappade Virginie
i något hörn, var han så söt, att hon påstod, det hans
läppar smakade brända mandlar. En trevlig kurre att kyssa !
Han var som bara honung. Bochens sade, att han endast
behövde doppa sitt finger i kaffet för att få det sött.
Lantier, som alla dessa sötsaker gjorde vek till sinnet,
visade sig faderlig mot Gervaise. Han gav henne råd
och bannade henne, därför att hon förlorat arbetshågen.
För tusan ! En kvinna vid hennes ålder bör kunna krya
upp sig! Hon var själv skulden till sitt elände, ty hon
hade aldrig sparat, utan i stället lagt ned allt vad hon
förtjänade i mat och dryck. Men som det är människans
plikt att hjälpa alla, till och med om de ej förtjäna det,
försökte han att skaffa henne arbete. På hans uppmaning
lät Virginie henne en gång i veckan skura boden och
bodkammaren. Gervaise var minsann inte rädd för att
handskas med lut ! Virginie gav henne trettio sous om gången,
och Gervaise infann sig punktligt varje lördagsmorgon
med sitt ämbar och sin borste. Och hon led inte ens
av att utföra en hjälpkärings underordnade sysslor i den
bostad, där hon förr tronat som matmor ! Det var en sista
förnedring, hennes högmods död.
En lördag fick hon i synnerhet anstränga sig för att få
boden ren. Det hade regnat i tre dagar och kunderna
tycktes med fotterna ha burit dit all gatsmuts i kvarteret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
