Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Virginie kråmade sig vid kassan, väl kammad och klädd
i krage och manschetter. Lantier satt bredvid henne pä
den smala röda bänken och pöste. Då och då stack han
handen vårdslöst ned i en burk med krusmyntpastiljer,
dem han stoppade i munnen, för att ha någonting att
suga på.
»Slarva inte», ropade Virginie, som med uppmärksamt
öga följde Gervaises alla rörelser. »Smutsen sitter ju
kvar i hörnet. Ni måste göra er sak litet bättre, fru
Cou-peau, om jag ska behålla er. Börja om igen där borta.»
Gervaise lydde. Hon gick tillbaka till hörnet och
be-gynte åter gno på den anvisade fläcken med sina stela
blåa armar. Hon låg på knä i smutsvattnet och hennes
genomblötta kjol klibbade fast på hennes kropp. Hon
liknade ett trasbylte, där hon låg hopkrupen på golvet,
okammad och trasig. Genom hålen på hennes nattröja såg
man hennes pussiga kropp, vars mjuka köttvalkar rullade
fram och tillbaka allt efter de rörelser hon gjorde, och
stora droppar runno utefter hennes ansikte.
»Ju mera man anstränger sig, ju bättre tar det!» sade
Lantier gravitetiskt med munnen full med pastiljer.
Virginie satt tillbakalutad på sin stol och kråmade sig
som en prinsessa. Hon åsåg skurningen med halvslutna
ögon och gjorde högt små anmärkningar.
»Lite mera åt höger... Tvätta panelningen ordentligt.
Jag var mycket missnöjd förra lördagen; fläckarna sutto
kvar.»
Och både hattmakaren och specerihandlerskan sträckte
på sig som på en tron, under det att Gervaise släpade sig
vid deras fötter i smutsen. Virginie njöt troligen, ty i
hennes kattögon lyste ett ögonblick gula gnistor och hon
betraktade Lantier med ett betydelsefullt leende. Hon fick
då äntligen hämnas bastonaden på tvättinrättningen, som
så länge grämt henne.
När Gervaise avbröt sitt arbete hörde man ett svagt ljud
av en såg från bodkammaren, och genom den öppna
dörren såg man Poissons profil avteckna sig mot den skumma
dagern på gården. Polissergeanten hade tjänstledighet
den dagen och sysselsatte sig som vanligt under sina
fristunder med sitt älsklingsgöra: små askar. Han satt
framför ett bord och skar med utomordentlig omsorg arabesker
i träet av en cigarrlåda.
»Hör på, Badinguet», sade Lantier, som av lutter tillgi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
