Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lantier, som kände sig särdeles livad, sög på sin
karamell och smackade med tungan.
»Om jag mötte henne, ginge jag tvärt över till andra
trottoaren», sade Virginie, som åter nöp hattmakaren, men
denna gång ännu grundligare. »Ja, jag skulle rodna, om
ett sådant där stycke hälsade på mig så någon såg det.
Jag säger det visst inte för att såra er, fru Coupeau, men
er dotter är en riktig otäcka. Poisson arresterar dagligen
sådana som ä’ bättre än hon.»
Gervaise rörde sig ej, hon sade ingenting, hon stirrade
endast framför sig. Till slut skakade hon på huvudet,
som för att besvara sina egna tankar, under det att
Lantier med lystna blickar mumlade:
»Å, sådana där otäckor ä’ minsann rätt söta...»
Men specerihandlerskan gav honom en så förfärlig blick,
att han tvärt tystnade, och för att blidka henne ansåg han
sig böra bestå henne en smekning. Han kastade en blick
in i bodkammaren och så snart han övertygat sig om att
polissergeanten satt med näsan över sin lilla ask, tog han
karamellen ur sin mun och stoppade den i Virginies.
Hon skrattade och vände sin harm mot hjälpmänniskan.
»Raska på lite», sade hon, »det går fasligt söligt. Ni
sitter ju där orörlig som en milstolpe! Se så, låt det gå
undan ; j ag har ingen lust att vada i skurvatten till i
kväll.»
Och hon tilläde elakt:
»Inte rår jag för att er dotter är en gatstrykerska.»
Gervaise hörde henne troligen ej, ty hon började åter
gnida golvet, långsamt och trött. Med båda händerna om
borsten sköt hon framför sig ut på trottoaren en svart
flod, som stänkte henne ända upp i ansiktet. Endast
skölj-ningen återstod nu.
Efter en kort paus höjde Lantier, som fann tiden lång,
åter rösten.
»Badinguet !... Jag mötte er husbonde häromdagen på
rue de Rivoli», utropade han. »Det var en hund att se
medtagen ut... Han har bestämt inte sex månader
kvar... Nå, det är mindre underligt, när man lever som han.»
Han talade om kejsaren. Polissergeanten svarade torrt,
utan att lyfta upp ögonen:
»Om ni vore regeringen, skulle ni inte vara så tjock och
fet som ni är.»
»Å, om jag vore regeringen, skulle det gå annorlunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
