Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I till än nu, det lovar jag», återtog hattmakaren, som tvärt
låtsade bli allvarsam. »Deras utländska politik, t. ex., jo,
den är just snygg. Det grämer mig att jag inte känner
någon tidningsskrivare, som vill skriva efter mina åsikter.»
Han blev allt livligare och som karamellen var uppäten,
drog han upp en låda och stoppade munnen full med
lakrits.
»Först och främst skulle jag ta Polens angelägenheter
om händer... Så skulle jag bilda en stor skandinavisk
stat för att hålla jätten i norden i respekt. Av de små
tyska hertigdömena skulle jag göra en republik. England
behöver man inte frukta ; om det verkligen skulle falla
engelsmännen in att röra på sig, skulle jag tvärt skicka
hundratusen man till Indien. Turken skulle jag köra till
Mecka och påven till Jerusalem. Nå, vad sägs? På detta
sättet skulle vi fort nog få rent hus i Europa... Se på
mig, Badinguet... »
Han tystnade, tog fem, sex lakritsar i handen och
utropade:
»Hela den omstörtningen skulle inte stå längre på än
så !... »
Därmed kastade han den ena biten efter den andra i
sin öppna mun.
»Kejsaren har en annan plan», sade polissergeanten efter
en god stunds betänkande.
»Han? Jo, jag tackar jag!» utropade hattmakaren
häftigt. »Man känner till hans plan, den är härlig ! Europa
skrattar ut oss. Och det gör det rätt i ! Det är väl när
han ligger under bordet, som han sätter ihop sina planer?
Va?... Där hitta betjänterna i Tuilerierna honom var
morgon.»
Poisson reste sig och närmade sig med handen på hjärtat.
»Du sårar mig, Auguste», sade han. »Säg vad du vill,
men gå inte in på personligheter!»
Nu blandade Virginie sig i samtalet. Hon bad att få
slippa deras dispyter. Hon brydde sig inte ett dugg om
Europa. Hur var det möjligt att två karlar, som hade allt
gemensamt, kunde munhuggas, bara politiken kom på
tapeten? De brummade någonting mellan tänderna, därefter
gick polissergeanten i bodkammaren, men för att visa det
han inte hyste något agg till hattmakaren, återkom han
ögonblicket därefter med det lilla asklocket, som han just
slutat. Därpå stod med inlagda bokstäver: i>Till Auguste,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
