Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne, som hon skulle ha fått vad som helst av, om hon
bara förstått att ta honom. Men ungdomen är så tanklös,
hon hade naturligtvis gått och förälskat sig i någon ung
glop ! Man var långt ifrån säker på det, men däremot
visste man med bestämdhet, att hon en eftermiddag på
Place de la Bastille bett gubben om tre sous, emedan hon
hade ett ärende att uträtta. Gubben gav henne slantarna
och lovade vänta — och väntar gör han än ! Andra
på-stodo, att de sett henne efter brytningen med gubben dansa
cancan på Grand Salon de la Folie vid rue de la Chapelle.
Från den stunden började Gervaise besöka alla
hundfröjder i kvarteret. Hon gick numera aldrig förbi en
ballokal utan att gå in. Coupeau följde med henne. Först
gjorde de endast ett slag i salarna, för att mönstra
kame-liadamerna, som kråmade sig kring väggarna. Men en
afton, då de hade pengar, slogo de sig ned vid ett bord
och rekvirerade litet glödgat vin. Det kunde ju hända att
Nana kom. Men inom en månad tänkte de inte mera på
flickungen, utan gingo i stället på hundfröjderna för att
roa sig själva och se på dansen. Utan att säga någonting,
sutto de timtals med armbågarna på bordet och betraktade
de dansande paren.
En afton i november månad hade de just gått in på
Grand Salon de la Folie, för att värma upp sig. Det var
kallt ute, så det sved i skinnet. Salen var också överfull.
Vid alla bord, på alla stolar, mitt på golvet, överallt var
det folk. Efter att ha gått två varv kring salen utan att
finna plats, beslöto de att vänta tills något bord blev ledigt.
Coupeau stod och vaggade på sina ostadiga ben, klädd i
smutsig blus och klädesmössa. Han hade ställt sig mitt i
vägen och en ung mager karl, som skuffat till honom med
armbågen, för att komma fram, avtorkade sin paletåärm.
Plåtslagaren märkte det.
»Vet hut?» ropade han och tog snuggan ur sin svarta
mun. Har du inte fått lärt dig att vara hövlig, din
förbannade lurk? Och en så’n ska rynka på näsan åt en blusman?»
Den unge mannen vände sig om och mätte Coupeau från
huvud till fot. Men plåtslagaren fortfor:
»Satans ynkrygg ! Blusen är den vackraste dräkt, som
finns, det säger jag!... Jaha, arbetets galadräkt... Kom
hit, så ska jag torka kindbenen på dig med ett par
sinka-duser ! Har man nånsin sett på maken ! Och sådana där
latmaskar ä’ nog oförskämda att förolämpa arbetaren!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
