Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gervaise försökte förgäves lugna honom. Han sträckte
på sig i trasorna, slog sig på blusen och skrek:
»Här innanför finns ett hjärta!»
Den unge mannen försvann nu i trängseln, mumlande:
»Fy tusan! Så’n buse!»
Coupeau ville rusa efter honom. Han lät minsann inte
skymfa sig av en paletå, han ! Och den där muntergöken
hade visst inte betalt rocken, han hade på kroppen ! Det
syntes nog vad han var för en ! Men finge plåtslagaren
bara tag på honom en gång till, så skulle han nog lära
honom att bocka sig för busen och det hastigt och lustigt.
Emellertid ökades trängseln oupphörligt och man kunde
knappt röra sig. Gervaise och Coupeau banade sig med
möda väg mellan de dansande paren och den tredubbla rad
av nyfikna, som stod kring väggarna.
Som både Gervaise och Coupeau voro små, nödgades de
höja sig på tåspetsarna, för att kunna se åtminstone
chin-jongerna och hattarna hoppa. Orkestern, som var
sammansatt av spruckna mässingsinstrumenter, spelade en
fransäs så vild, att hela salen gungade ; dansörerna
stampade med fotterna, och dammet virvlade i luften och
dämpade gaslågornas sken. Värmen var kvävande.
»Titta!» sade Gervaise hastigt.
»På vad?»
»På den där sammetshatten därborta.»
Plåtslagaren lutade sig framåt och varseblev till höger
om sig en gammal svart sammetshatt med raggiga plymer,
som vajade; en riktig likvagnspanasch. De båda
makarna följde med blicken oavlåtligt alla de rörelser, den svarta
hatten gjorde, under det att dess ägarinna svängde och
hoppade i en den allra vildaste cancan. Ibland förlorade
de plymen ur sikte, men snart fingo de åter se den
svävande över alla andra, och den tog sig så komisk ut i
dansen, att alla gapskrattade, utan att veta hurudant det
huvud var, varpå den satt.
»Än se’n?» frågade Coupeau.
»Känner du inte igen chinjongen?» sade Gervaise med
hes röst. »Jag vågar min nacke på att det är hon.»
I ett nu banade sig plåtslagaren väg genom hopen. Fan
anamma! Ja, det var Nana! Och i en sådan snygg
toalett ! Hon hade på sig en gammal sidenklänning, som
stramade överallt och med vilken hon tycktes ha avtorkat alla
möjliga krogbord, så full med fläckar var den. Volanger-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
