Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
na hängde lösa här och där och knapphålen pä livet voro
brustna. Och den där tjuvungen hade haft en gubbe, som
offrat allt på henne ! Och honom hade hon övergivit bara
för att följ a med någon snobb, som kanske slog henne !
Men vacker var hon ! Söt och aptitlig med sitt lurviga hår
och sin rosiga fysionomi !
»Vänta du, jag skall lära dig dansa, jag!» mumlade
Coupeau.
Nana misstänkte naturligtvis ingenting. Hon vred och
krumbuktade sig, så att det var en fröjd åt det! Hon
svängde på kroppen, slog knäskålarna i golvet, när hon
neg, och sparkade sin vis-à-vis på näsan. Man hade slagit
en ring omkring henne och applåderade. Hon, allt mer
och mer i taget, drog kjolarna upp över knäna och for
omkring som en snurra. Därefter figurerade hon städat
och blygt som en ung oskyldig flicka och hon vaggade så
näpet på höfterna, att man med hänförelse skulle ha tagit
henne på sina armar och burit henne därifrån.
Coupeau hade äntligen lyckats genombryta hopen oaktat
okvädingsorden, som haglade omkring honom.
»Det är min dotter, hör ni!» utropade han. »Låt mig
vara.»
Man dansade just sista turen. Nana gick baklänges,
hon sopade golvet framför sig med sina plymer och
svängde på sig allt vad hon kunde. I detta ögonblick fick hon en
spark bakifrån. Hon reste sig hastigt och blev likblek vid
åsynen av föräldrarna. Hon hade då också en fördömd otur !
»Kör ut dem!» skreko dansörerna.
Men Coupeau, som i sin dotters kavaljer igenkände den
unge karlen i paletån, blev ännu argare.
»Jaha! Det är vi!» tjöt han. »Du väntade oss inte...
Det är således på sådana här ställen du stryker omkring
och det till på köpet med en lymmel som burit sig
oförskämt åt mot mig !»
Gervaise stod med sammanbitna tänder ; hon skuffade
Coupeau åt sidan och sade:
»Tig ! Det behövs inga långa förklaringar.»
Hon närmade sig Nana och gav henne två väldiga
örfilar. Den första vred hatten på sned och den andra
lämnade ett rött märke på flickans vita kind. Nana, som var
alldeles handfallen, tog emot sinkaduserna utan att gråta,
utan att spjärna emot. Musiken fortfor och hopen, som
förlorade tålamodet, upprepade häftigt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
