Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när dottern kom hem med släpande klänningar och hattar
med plymer. Nej, den lyxen kunde hon inte smälta. Hon
blundade för flickans lättsinne, men hon fordrade, att hon
åtminstone skulle klä sig som det ägnar och anstår en
ar-beterska, när hon hälsade på sin mor. Nanas släpande
sidenklänningar ådrogo sig hela husets uppmärksamhet:
Lorilleux’s småflinade, Lantier loverade kring ungen, för
att insupa parfymerna, hon hällt på sig, och Bochens
förbjödo Pauline att umgås med henne. Gervaise förargade
sig också över Nanas hårda sömn, när hon efter en av
sina utflykter sov till tolv på dagen, uppfläkt i bröstet, med
håret kring axlarna och hårnålarna i huvudet. Hon väckte
henne fem, sex gånger och hotade att hälla ett ämbar kallt
vatten över henne, om hon inte steg upp. Nana öppnade
ena ögat, tillslöt det åter och sträckte ut sig ännu mera.
En dag förebrådde Gervaise henne i grova ordalag det
liv hon förde och utförde verkligen sin hotelse att stänka
kallt vatten på hennes bara kropp. Flickungen blev
ursinnig och svepte lakanet väl om sig.
»Nu kan det vara nog mamma», utropade hon. »Det
klokaste vi kunna göra är att inte tala om karlar... Du
har gjort vad du velat, jag gör vad jag vill.»
»Vad menar du?» stammade modern.
»Jag har aldrig sagt dig någonting, för det angick mig
inte, men du generade dig minsann inte, du heller ! Jag
har tillräckligt ofta sett dig promenera ut om nätterna, när
pappa sov. Låt mig nu vara i fred! Varför har du givit
mig ett sådant exempel?»
Gervaise bleknade, hennes händer darrade och hon gick
några varv kring rummet, utan att veta vad hon gjorde,
under det att Nana vände sig åt väggen och återföll i sin
blysömn.
Coupeau brummade, men han slogs ej mera. Han gick
nu i en ständig dimma och var så totalt förfallen, att han
knappt kände skillnad mellan gott och ont.
Hela sex månader förflöto, utan att han en enda dag
var nykter; då sjuknade han och fördes till Sainte-Anne.
Det var hans sommarnöje. Lorilleux’s sade, att hertig
Finkel reste till sina egendomar. Efter några veckor släpptes
han ånyo ut. Strax började han supa på nytt och därmed
fortfor han, tills Sainte-Anne åter för honom öppnade sina
portar. På tre år var han sju gånger på Sainte-Anne. I
kvarteret påstods det, att man året om höll en cell i bered-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
