Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skap åt honom Recidiverna följde likväl nu så tätt efter
varandra, att man med säkerhet kunde förutse ett snart
förestående slut. Coupeau var numera endast ett
bränn-vinsfat, på vilket det ena tunnbandet efter det andra brast.
Han såg också förskräcklig ut, ett riktigt spöke. Hans
kropp, genomdränkt av brännvin, hade krympt liksom ett
foster i sprit. När han ställde sig framför ett fönster,
lyste dagen genom honom, så mager hade han blivit. De,
som visste att han blott var fyrtio år gammal, ryste, när
han gick förbi dem, krokryggig och stapplande, gammal
som gatan. Också darrningen i hans händer hade
tilltagit ; i synnerhet hoppade den högra handen beständigt ;
ibland måste han hålla i sitt glas med båda händerna, för
att föra det till munnen. Denna oupphörliga darrning
förargade honom och han överöste sina båda nävar med ovett.
Han kunde sitta timtals och betrakta sina händers
rörelser utan att säga ett ord ; då försvann hans harm och han
tycktes vilja studera den mekanik, som försatte dem i dans.
En afton, då Gervaise fann honom på detta sätt, såg hon
två stora tårar rulla utför hans kinder.
I synnerhet var den sista sommaren, då Nana tillbragte
en och annan natt hos föräldrarna, svår för Coupeau. Hans
röst förändrade sig helt och hållet, brännvinet gav honom
ett alldeles nytt organ. Han blev döv på ena örat och inom
några dagar avtog hans syn så mycket, att han nödgades
hålla sig i ledstången, för att ej ramla utför trappan. Även
hälsan var klen, han led av huvudvärk och hade ett
ständigt susande för öronen. Han fick också svår värk i armar
och ben och kände sig så matt, att han ofta nödgades sätta
sig. En kväll, då Gervaise och Nana kommo hem
tillsammans, funno de honom ej i sängen ; han hade lagt
långkudden i sitt ställe och själv krupit ned på golvet mellan
sängen och väggen. Och när de fingo reda på honom,
hackade han tänderna och berättade, att karlar ville
mörda honom. De båda kvinnorna hjälpte honom i sängen
och lugnade honom, som ett litet barn.
Coupeau kände endast ett botemedel: brännvinet! Så
snart han fick sig ett stop, blev han kry. Varje morgon
kurerade han kväljningarna med diverse supar. Hans
minne hade alldeles försvunnit, hans hjärna var tom. Men
knappt var han åter på fötter, förrän han skrattade åt
sjukdomen och påstod sig aldrig ha haft något ont. Han var
nu på den punkt, då man är nära att ge upp andan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
