Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ändå säger sig må bra. För övrigt var hela hans
tankekraft rubbad. När Nana kom hem efter en sex veckors
promenad, inbillade han sig, att hon varit nere och
uträttat något ärende. Hon mötte honom ofta, när hon var
ute och skojade med karlar, och han kände inte en gång
igen henne. Han var med ett ord så totalt förbi, att Nana
inte ens undvek honom längre, när hon upptäckte honom
på långt håll.
Vid den första frosten lämnade Nana åter hemmet
under förevändning att gå ned i fruktboden efter päron.
Hon kände, att vintern var i antågande, och hade ingen
lust att hacka tänderna framför den kalla kaminen.
Cou-peaus blevo förargade på henne, därför att hon lät dem
vänta på päronen. Alltid kom hon hem förr eller senare ;
vintern förut hade hon ju sprungit ned för att köpa för
två sous tobak, och stannat borta i tre veckor. Men den
ena månaden förflöt efter den andra och flickan syntes ej
till. Den här gången tycktes hon ha givit sig av på
allvar. Juni månad var inne, men inte ens solskenet förde
henne tillbaka. Det lönade inte mödan att vänta henne
längre, hon hade naturligtvis funnit vad hon behövde på
annat håll. En dag, då Coupeaus voro i en svår knipa,
sålde de flickans säng för sex francs, som de söpo upp i
Saint-Oouen. Den välsignade sängen tog så mycket rum !
En morgon i juli månad ropade Virginie in Gervaise,
som just gick förbi, och bad henne hjälpa till att diska.
Lantier hade den föregående aftonen haft två vänner med
sig hem, och de hade dragit ned allting. Och under det
att Gervaise diskade, utropade hastigt hattmakaren, som
var i boden och i minnet njöt av den föregående dagens
rummel :
»Ni vet inte, ni, fru Coupeau, vem jag mötte
häromdagen! Jo, just Nana.»
Virginie, som satt framför disken och sorgset betraktade
sina i det närmaste tomma burkar och lådor, skakade
misslynt på huvudet. Hon var rädd att gå för långt och lade
ännu band på sig ; men hon misstänkte redan att det inte
stod rätt till ; hon tyckte att Lantier allt för ofta träffade
Nana.
Hans ögon lyste. Han vände sig till Gervaise, som stod
längst bort i boden och torkade ett fat:
»Jaha, hon åkte i ett elegant ekipage och hade på sig en
toalett, som var gentil, det kan ni tro! Jag hade aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
