Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i livet känt igen henne, så fin var hon. Det var hon, som
viftade åt mig först med sin handske. En vicomte lär
betala fiolerna. Åh, nu är hennes lycka gjord. Hon kan
skratta åt oss allesammans ! Den satans bytingen har haft
tur, men det säger jag ingenting om, ty söt är hon... en
riktig trollunge att vara vacker.»
Gervaise torkade fortfarande fatet, ehuru det redan en
god stund varit blankt och fint. Virginie hade försjunkit
i tankar, hon skulle den följande dagen betala två
reverser och grubblade över varifrån hon skulle få pengar.
Hattmakaren hade redan till tre fjärdedelar ätit upp hennes
lager och hon nödgades erkänna för sig själv, att ruinen
stod för dörren. Ja, av hela lagret återstodo endast några
brända mandlar och lite karameller. När Lantier också
fått i sig dem — och det kunde ej stå länge på ! — så var
det slut, totalt slut !
När Gervaise kom upp till sig fann hon Coupeau
sittande på sängkanten. Han hade en av sina vanliga kriser
och stirrade på golvet med sina uttryckslösa ögon. Hon
slog sig ned på en stol, trött, tillintetgjord, med händerna
hängande utefter sin smutsiga kjol. Och i en hel kvart satt
hon på detta sätt mitt emot honom, utan att säga ett ord.
»Jag har hört, att din dotter lär ha det bra», sade hon
slutligen. »Någon har sett henne. Jaha, hon är fin, hon...
hon behöver dig inte mera. Hon kan just skatta sig
lycklig. Jag skulle ge mycket för att vara i hennes ställe.»
Coupeau stirrade alltjämt på stengolvet. Därefter
höjde han sitt utmärglade ansikte och skrattade fånigt.
»Kors, ingen hindrar dig», sade han. »Du tar dig ännu
rätt bra ut, när du är tvättad. Genera dig inte, om det
kan skaffa mat i huset!»
XII.
Det var visst den 12 eller 13 januari, Gervaise visste
inte så noga. Hon hade inte mera reda på någonting, ty
en hel evighet hade förgått sedan hon fått något varmt i
sig. Åh ! Vilken infernalisk vecka! Ingen enda matbit
fanns i huset ! Men en sak hade hon klart för sig, att det
var ett hundväder, bistert kallt och snö i luften. Himlen
var svart som botten på en stekpanna. När kölden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
