Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helt och hållet klädd låg Gervaise hopkrupen på sin
halmbädd med händerna mellan knäna, för att hålla sig
varm. Hon stirrade framför sig och grubblade på en
mängd sorgliga saker. Livet var då också ohyggligt ! —
Man kunde inte leva längre utan att äta, det var omöjligt!
Hon kände inte mera att hon var hungrig, hon tyckte
tvärtom, att hon hade bly i magen, men hennes huvudskål
föreföll henne alldeles tom. Asynen av. hennes eländiga kyffe
kunde ej heller väcka några glada tankar. Hon såg på de
nakna väggarna med sina matta ögon. Allt vad hon ägde
hade för länge sedan hamnat på stampen. Till och med
ramarna på släktingarnas fotografiporträtter hade hon sålt
till en klädståndsfru. En lumfdiandlerska hade köpt av
henne en kastrull, ett strykjärn och en kam för fem sous,
tre sous och två sous, allt efter sakernas värde. Gervaise
hade tacksamt tagit emot slantarna och skaffat sig bröd
för dem. Nu hade hon endast kvar en gammal trasig
ljussax, och för den ville käringen inte en gång ge en sous.
Åh, om hon hade kunnat sälja soporna, dammet och
smutsen åt någon, skulle hon fort nog ha fått pengar, ty
rummet var i ett upprörande tillstånd. I alla hål och vrår
hängde spindelvävar, men ehuru spindelnät anses tjänliga
att lägga på sår, köper ingen människa dem. Förtvivlad
över att ingenting vidare ha att avyttra, vände hon
huvudet åt andra sidan, för att hellre betrakta den molnhölj da
himlen än de tomma väggarna, och alldeles stelfrusen kröp
hon ihop så mycket hon kunde på sin halmkärve.
Vilket liv! Vad gagnar det till att grubbla och
rådbråka sin hjärna! Om hon åtminstone kunnat sova! Men
alla möjliga dystra tankar stormade om varandra i hennes
huvud. Värden, herr Marescot, hade själv varit där den
föregående aftonen och hotat med att vräka dem, om de
inte inom åtta dagar betalade de två kvartal, de voro
skyldiga. Ja, han kunde gärna vräka dem! De skulle
visst inte ha det sämre på gatan ! Om hon ändå fått
slippa ifrån alltsammans! Coupeau dunkade ju jämt och
ständigt på henne med sin stora knölpåk, som han kallade
sin solfjäder. Jo, det var just en skön solfjäder! Och
med den fläktade han på henne så det stod härliga till !
Käpprappen veno omkring henne och svetten lackade av
hennes kropp. Hon försökte visserligen att reda ifrån sig
och bet och klöste allt vad hon orkade, för att åtminstone
rädda hårtestarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
