Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och stack händerna mellan knäna, för att värma dem.
Därefter började hon fundera på vad hon skulle köpa till
middagen, när Coupeau kom hem med pengar: ett bröd,
en butelj vin och två portioner slarvsylta. Gubben
Bazo-gues gökklocka slog tre — endast tre ! Hon brast i gråt.
Hon skulle aldrig i livet kunna vänta till klockan sju.
Hon vaggade fram och tillbaka likt ett sjukt barn, som
man söver, och tryckte händerna hårt emot magen, för att
dämpa slitningarna. Och harmsen över att ej känna
någon lindring började hon gå av och an i rummet, som om
hon velat trötta ut hungern. Under en halv timme raglade
hon fram och tillbaka mellan de fyra väggarna. Därefter
stannade hon tvärt. Hon hade fattat sitt beslut: hon ville
be Lorilleux’s låna sig tio sous. Sak samma vad de sade !
Åh, hon skulle gärna kyssa deras fötter, bara.de ville låna
henne tio sous.
I den där delen av huset, den s. k. tiggarvrån, lånade
man under vinterns lopp ständigt tio, tjugu sous av
varandra; de fattiga neka aldrig varandra dylika
väntjänster. Men alla voro ense om att de hellre ville dö än
vända sig till Lorilleux’s, ty mera hjärtlösa människor än
ked-jemakaren och hans kära hälft finnas ej. När Gervaise
gick för att knacka på hos dem, utvecklade hon ett
verkligt mod. Hon var så rädd i korridoren, att hon kände
samma hastiga lindring, som man erfar, när man ringer
på hos en tandläkare.
»Stig in!» ropade kedjemakarens sträva röst.
Ack, vad det var varmt och skönt därinne ! Elden på
smideshärden flammade så trevligt och spred ett så
behagligt sken över verkstaden, under det att fru Lorilleux
ut-glödgade ett nystan guldtråd. Lorilleux som höll på att
hoplöda länkarna i en kedja, svettades där han satt framför
verkbordet. Och så gott det luktade därinne ! En gryta
med vitkål puttrade på kaminen och spred en ånga, som
gjorde Gervaise nästan sjuk.
»Jaså, är det ni?» sade fru Lorilleux, utan att ens be
henne sätta sig. »Vad vill ni?»
Gervaise svarade ej. Hon hade under veckans lopp ej
haft något obytt med Lorilleux’s, men hon såg Boche sitta
vid kaminen och ryggade därför ännu mera tillbaka för
att komma fram med sin begäran. Den elaka karlen
skrattade hånfullt och såg försmädlig ut.
»Vad vill ni?» upprepade Lorilleux.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
