Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Har ni inte sett till Coupeau?» stammade Gervaise.
»Jag trodde han var här.»
Makarna Lorilleux och portvakten flinade. Nej, de hade
visst inte sett till Coupeau. De voro inte nog frikostiga
pä tutingar, för att han skulle hälsa på dem. Gervaise
gjorde en ansträngning och återtog stammande:
»Han hade så säkert lovat komma hem med pengar...
och som jag nödvändigt behöver få någonting i mig...»
En paus uppstod. Fru Lorilleux blåste av alla krafter
på elden. Lorilleux lutade ansiktet över kedjan, som han
arbetade på, och Boche skrattade alltjämt.
»Om jag bara hade tio sous», mumlade Gervaise med
låg röst.
Tystnaden fortfor.
»Skulle ni inte kunna låna mig tio sous? Ni får igen
dem i kväll.»
Fru Lorilleux vände sig om och betraktade henne skarpt.
Man kände till det där. I dag tio sous, i morgon tjugu
och så vidare... och så vidare! Nej, tack! De läto inte
I purra sig så lätt!
»Ack, vi ha gunås inga pengar!» svarade hon likväl med
sötsur röst. »Jag ger er lov att undersöka min ficka. Om
jag hade tio sous, skulle jag så gärna låna er dem.»
»Ja, mycket gärna», instämde Lorilleux; »men när man
inte har, så har man inte!»
Gervaise var mycket ödmjuk och nickade jakande. Men
hon avlägsnade sig ej. Hon sneglade på
guldtrådsbuntar-na, som hängde på väggarna, på guldtråden, som fru
Lorilleux drog genom hålen på dragskivan, och på
kedje-länkarna, som hopade sig framför mannen på verkbordet.
Och hon tänkte, att en enda bit av den där fula svarta
metallen skulle vara nog för att skaffa henne en god middag.
Huru smutsig verkstaden var med sina gamla verktyg,
sitt koldamm och sina oljefläckar, framstod den i detta
ögonblick för henne som ett feslott, blixtrande av skatter,
och hon erfor samma känslor, som när hon inne i staden
gick förbi växlarnes butiker.
»Jag försäkrar, att ni ska få igen dem», sade hon ; »ni kan
lita på vad jag säger. Tio sous är ju ingen summa för er.»
Hon var nära att brista i tårar. Hon ville ej tala om,
att hon ingenting ätit sedan den föregående dagen, men
benen sviktade under henne, och rädd att duka under för
sinnesrörelsen tilläde hon hastigt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
