Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det skulle vara så snällt av er att hjälpa mig... Ni
vet inte, ni... Ja, det har gått så långt... Ja, gunås, det
har det!»
Makarna Lorilleux snörpte på munnen och utbytte en
snabb blick. Halta bolinkan tiggde ! Hon var således
riktigt på förfall ! Och de, som hade en panisk
förskräckelse för tiggare ! Åh, om de kunnat drömma om något
sådant, hade de aldrig öppnat, ty man kan ej vara nog
försiktig, när det gäller tiggare, de flesta smyga sig ju in
i husen bara för att stjäla. Alla tiggare ä’ tjuvar, och
hos dem fattades det minsann inte saker att stjäla. Man
behövde bara sträcka ut handen, för att få för trettio, fyrtio
francs värde ! De hade redan flera gånger haft sina
misstankar på svägerskan, de hade båda två märkt med vilka
underliga blickar hon betraktade guldet. Hädanefter
skulle de ha ett vaksamt öga på henne.
Och som hon just i detta ögonblick satte foten på det
gallerverk, varpå verkbordet stod, röt kedjemakaren åt
henne, utan att vidare besvara hennes fråga:
»Hör nu, se opp en smula ! Tänker ni åter igen ta
guldskärvor med er på sulorna... Jag tror, Gud fördöme
mig ! att ni gnor in era kängor med ister, bara för att få
guldkornen att fastna.»
Gervaise drog sig långsamt tillbaka och stödde sig mot
en hylla. Men i detsamma varseblev hon, att fru Lorilleux
uppmärksamt synade hennes händer. Hon öppnade dem
genast och sträckte fram dem till henne.
»Jag har ingenting tagit», sade hon, »se själv.»
Hon uttalade dessa ord utan ondska och med en röst,
som tydligt förrådde, att hon sjunkit så djupt, att hon höll
till godo med vad som helst.
Därefter gick hon sin väg, ty doften från soppan på
elden och den starka värmen i verkstaden gjorde henne
ännu sjukare.
Och Lorilleux’s höllo ej kvar henne. Lycklig resa !
Och hin skulle ta dem, om de öppnade för henne en gång
till. De hade sett svägerskan tillräckligt ! Dessutom ville
de inte veta av andras elände, i synnerhet inte, när eländet
var så väl förtjänt! Och de pöste och bröstade sig allt
vad de kunde i den behagliga värmen, som uppfyllde
rummet, och med det härliga perspektivet av en varm soppa
framför sig. Också Boche yvdes och skrattade. Halta
bolinkan hade minsann inte kråmat sig lite, när hon var sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
