Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egen och gav kalaser i sin bod. Det var inte mer än rätt
åt henne ! Där ser man vartill det leder att ha magen till
sin Gud ! Åt fanders med läckermunnar, latmaj or och
lättsinniga stycken !
»Och så sjåpar hon sig till på köpet!» utropade fru
Lo-rilleux, så snart Gervaise stängt dörren. »Hennes nåd
vill låna tio sous ! Jo, nog skulle man låna henne dem
att supa opp!»
Gervaise drog långsamt benen efter sig i korridoren ;
hennes steg voro så tunga och hennes rygg så böjd. När
hon kom till sin dörr, stannade hon ; hon var rädd att gå
in, hennes rum väckte hennes fasa. Hon kunde så gärna
gå ut på gatorna; i fria luften skulle hon frysa mindre,
och tiden skulle förefalla henne kortare. I förbigående
kastade hon en blick in till gubben Bru i skrubben under
trappan ; också han borde vara hungrig ; på tre dagar
hade han varken fått frukost eller middag. Men han var ej
därinne, och hon greps av avund vid tanken på att kanske
någon ädelsinnad varelse skänkt honom en matbit. Hon
fortsatte sin vandring genom korridoren; just som hon
skulle gå förbi Bij ards, tyckte hon sig höra ett klagande
läte. Nyckeln satt i dörren ; hon öppnade.
»Hur är det fatt?» frågade hon.
Rummet var mycket snyggt. Man såg tydligt, att Lalie
sopat och städat på morgonen. Trots det tilltagande
eländet var Lalie alltid till hands att utplåna spåren efter
nödens förhärjningar. Allting andades ordning och
trevnad därinne oaktat fattigdomen. De båda barnen,
Henriette och Jules, hade fått några gamla tavlor, som de
roade sig med att klippa ut i en vrå. Men Gervaise blev helt
överraskad av att finna Lalie sängliggande med lakanet
draget ända upp till hakan. Hon var då mycket sjuk!
Hon var så blek !
»Vad är det med dig?» frågade Gervaise oroligt.
Lalie beklagade sig ej mera. Hon höjde långsamt sina
vita ögonlock och försökte att på sina skälvande läppar
framkalla ett leende.
»Åh, det är ingenting», viskade hon knappt hörbart,
»ingenting alls.»
Därefter slöto sig hennes ögon åter och hon tilläde med
ansträngning:
»Jag har varit lite klen de här sista dagarna... och nu
klemar jag med mig; jag skämmer bort mig.»
10 L
Fällan II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
