Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle nog taga reda på suddet, han! Och Gud nåde
henne, om hon ljög!
»Nej, nej, jag ljuger inte!» viskade barnet. »Jag har
tegat så länge jag kunnat, för att inte göra dig ledsen...
Var snäll emot mig för en gång, pappa... och säg adjö
åt mig !»
Bijard viste inte vad han skulle tro. Men det var
verkligen sant, hon såg helt konstig ut, hennes ansikte var
så långt och allvarsamt som en gammal människas.
Dödens fläkt, som susade genom rummet, gjorde honom
nykter. Han kastade en blick omkring sig, som om han
hastigt vaknat ur en lång sömn, rummet var städat och
barnen, som lekte och skrattade i ena hörnet, voro tvättade.
Han sjönk ned på en stol och stammade:
»Vår lilla mamma! Vår lilla mamma!»
Det var allt vad han kunde hitta på, men redan det var
mycket för Lalie, som aldrig blivit bortskämd. Hon
tröstade sin far. Hon var i synnerhet ledsen över att dö,
innan hon hunnit uppfostra sina barn. Han ville ju noga
vaka över dem? Med sin döende röst sade hon honom,
hur han skulle bära sig åt för att hålla dem snygga och
lära dem bli ordentliga. Han, åter omvärvd av rusets
ångor, rullade huvudet från den ena axeln till den andra
och stirrade fånigt på henne. En mängd saker rörde sig
inom honom, men han kunde ej reda sina tankar och han
skämdes för att gråta.
»Hör på», återtog Lalie efter en paus. »Vi ä’ skyldiga
fyra francs och sju sous åt bagaren... dem måste du
betala. Fru Gaudron har fått låna ett strykjärn, som du ska
ta igen!... Jag har intet orkat laga någon mat i dag,
men det finns bröd hemma och potatis, som du kan värma
opp.»
Ända till den sista dödsrosslingen vakade det stackars
lilla kräket som en mor över alla. Aldrig skulle någon
kunna ersätta henne ; det var hans eget fel att han
förlorade denna oersättliga skatt ! Först hade han dödat
modern med en spark, så hade han misshandlat dottern, tills
också hon dukat under ! Och när hans båda goda änglar
voro j ordade, då återstod det honom endast att själv dö
som en hund i ett gathörn.
Gervaise behärskade sig allt vad hon kunde för att ej
brista i snyftningar. Hon sträckte armarna mot barnet,
förtvivlad över att ej kunna lindra dess lidanden, och hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
