- Project Runeberg -  Fällan / Volym 2 /
149

(1913) [MARC] Author: Émile Zola
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till tåls, hon som sugit på ramarna sedan den föregående
dagen !

Verkstaden låg vid rue de la Charbonnière i hörnet av
rue de Chartres. Det var bitande kallt, och vinden blåste
från alla kanter. Fy tusan, så’nt väder ! Det var minsann
inte roligt att promenera av och an i kölden. Om man
åtminstone haft något ordentligt på sig ! Himlen var bly-*
färgad och tjocka molnmassor, fyllda med snö, vilade tungt
över kvarteret. Men ingen snöflinga dansade i luften, och
den djupa tystnaden, som härskade, förkunnade, att Paris
snart skulle visa sig i baldräkt, i en splitterny vit klänning.
Gervaise stampade med fotterna och ställde sig framför
kryddbodfönstret mitt emot för att titta, ty det var
överflödigt att öka hungern genom överflödig motion. Gatan
var öde och tom ; de få personer, som voro ute, ilade raskt
framåt med hakan instucken i ytterhalsduken, ty när
kölden biter, drar man ej benen efter sig. Gervaise
varseblev likväl fyra, fem kvinnor, vilka liksom hon uppehöllo
sig utanför plåtslagarmästarens port. Även de voro
olyckliga hustrur, som passade på, för att hindra fyrkarna att
hamna på krogen. Där var en kvinna, lång som en
majstång och med ett riktigt gendarmsansikte ; hon stod tätt
intill muren, som om hon ämnat taga sin man i kragen, så
snart han visade sig. Där var också en liten svart rulta,
till utseendet beskedlig och klen ; hon promenerade av och
an på andra sidan av gatan. En tredje hade två
barnkräk med sig; de hackade tänderna och gräto, under det
modern drog dem i armarna, för att få dem med. Och
alla, Gervaise liksom de andra, sneglade på varandra, utan
att utbyta ett ord. De voro just stadda på en trevlig
vandring ! Åh, de behövde inte göra närmare bekantskap för
att erfara huru de hade det. De bodde alla hos Elände &
C:o! Och man frös ännu mera, när man såg dem stampa
med fotterna och tyst gå förbi varandra, under det att den
skarpa januariblåsten ven omkring dem.

Men ingen katt kom ut från verkstaden. Slutligen
syntes en arbetare i porten, därefter två och så tre, men dessa
voro troligen ordentliga gesäller, som punkligt buro hem
vad de förtjänade, ty de skakade på huvudet vid åsynen
av kvinnorna, som loverade kring huset. Den långa
majstången smög sig ännu tätare intill väggen. I detta
ögonblick stack en liten mager karl försiktigt huvudet ut
genom porten. I ett nu föll majstången över honom, genom-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zefallan/2/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free