Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sökte hans fickor och tog pengarna. Åh, det var fort
undanstökat ! Inte en centime återstod honom till en sup !
Ond och förtvivlad följde den lille karlen sin gendarm,
gråtande som ett barn. Den ena arbetaren efter den andra
trädde nu ur porten, och kvinnan med de båda barnkräken
närmade sig för att se bättre. En ung karl med svart hår
och knipslugt utseende, fick sikte på henne och skyndade
tillbaka in i verkstaden, för att underrätta mannen om
hennes därvaro. Denne kom strax ut, sedan han dock
först välvisligen gömt ett femfrancsstycke i vardera
stöveln. Han tog den ena gossen på armen och gick, under
det att han berättade en mängd osanningar för hustrun, som
grälade på honom. Somliga arbetare avlägsnade sig
hoppande och dansande, glada över att ha någonting att supa
upp med kamraterna ; andra gingo gatan framåt, dystra
och nedslagna, förtvivlade över att endast ha arbetat fyra
dagar av fjorton, och fulla av blygsel över sig själva. Men
det mest sönderslitande av allt var att se den lilla svarta
rultan med det beskedliga och klena utseendet. Hennes
man, en vacker gosse, kilade rakt förbi henne, och det
med sådan hastighet, att han så när slagit omkull henne.
Förgäves ropade hon efter honom, han ilade raskt gatan
framåt och hon fick återvända hem ensam, vacklande och
gråtande.
Arbetardefileringen hade nu upphört, men Gervaise stod
ännu kvar mitt på gatan och stirrade på porten. Hon
började misstänka något. Två arbetare, som försinkat sig,
gingo förbi henne, men ingen Coupeau syntes till. Hon
igenkände de båda karlarna och frågade dem, om inte
Coupeau skulle komma snart. Gesällerna började skratta och
svarade att han gått ut bakvägen med vännen Slådank.
Gervaise förstod. Coupeau hade således åter ljugit för
henne, det återstod henne endast att gå hem och lägga sig.
Långsamt gick hon utför rue de la Charbonnière, släpande
benen efter sig. Hennes middag flög sin kos och hon ryste,
när hon tänkte därpå. Den här gången var det slut. Inte
en centime och intet hopp ! Endast mörker och hunger !
Åh, vilken natt som väntade henne ! En natt full av
dödskval !
Med tunga steg gick hon uppför rue des Poisonniers, då
Coupeaus röst helt oväntat trängde till hennes öra. Han
var inne på »Gräslöksknippan» och drack ett glas med
Stövelknekt, som bjöd. Den där rummelkurren Stövelknekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
