Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade mot slutet av sommaren gift sig på allvar och hans
val hade fallit på en tämligen utlevad kvinna, med
åtskilliga icke oävna kvarlevor från en bättre tid. Hans
äkta hälft var en f d. skönhet från rue des Martyrs ; ingen
slinka från utkanterna. Stövelknekt uppträdde nu också
som kapitalist, alltid väl klädd, väl född och med
händerna i fickorna. Man kände ej mera igen honom, så fet
hade han blivit. Kamraterna påstodo, att hans hustru hade
fullt upp att göra hos sina gamla beundrare och kunder.
En dylik hustru och ett sommarnöje är allt vad man kan
önska sig för att försköna livet. Coupeau sneglade också
med beundran på Stövelknekt. Den lymmeln hade ju till
och med en ring på lillfingret.
Gervaise lade handen på Coupeaus axel, just som han
kom ut från »Gräslökskttippan».
»Du vet, att jag väntar på dig!» sade hon. »Jag är
hungrig.»
Plåtslagaren blev arg och röt till henne:
»Jaså, du är hungrig! Ät opp din näve och göm den
andra till i morgon.»
»Vill du, att jag skall stjäla?» frågade hon med dov
röst.
Stövelknekt tog sig om hakan och tycktes vilja medla.
»Nej, det är inte tillåtet», sade han; »men när en
kvinna förstår sin sak...»
Coupeau avbröt honom tvärt för att ropa bravo ! Jaha,
just däri låg det! Hans hustru hade aldrig förstått sin
sak, hon hade alltid varit en odåga, en slampmaja; om de
dogo av svält var det hennes fel.
De båda karlarna gingo ned åt yttre boulevarden.
Gervaise följde dem. Efter en kort paus återtog hon, bakom
Coupeau:
»Du hör, jag är hungrig... Jag litade på dig... Du
måste ge mig någonting att bita i!»
»Fan anamma! Du hör ju, att jag ingenting har!»
skrek han och vände sig ursinnigt till henne. »Låt mig
vara i fred, eller jag driver till dig.»
Han höjde redan knytnäven. Hon ryggade tillbaka och
tycktes fatta ett beslut:
»Jag går», sade hon. »Jag finner väl en karl
någonstans.»
Plåtslagaren brast i skratt. Han låtsade upptaga saken
som gyckel och eggade henne ännu mera. Ja, det var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
