Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade börjat. Hon stod och såg upp till ett fönster en
trappa upp, där en trasig persienne hängde kvar, och hon
påminte sig de första åren tillsammans med Lantier,
deras första oenighet och det skamliga sätt, varpå han
övergivit henne. Men den tiden var hon ju ännu ung och
allt det där tycktes henne riktigt trevligt så här lång tid
efteråt. Bara tjugu år hade gått — och nu var hon så
förfallen ! Hon uthärdade ej att stå och se på hotellet
längre ; hon gick uppför boulevarden åt Montmartresidan till.
Ja, Gervaise hade slutat sitt dagsverke ! Hon var mera
utsläpad än alla dessa arbetare, hon mött. Hon kunde
gärna lägga sig ned och dö, ty arbete kunde hon ju ej mera
få, och hon hade minsann slitit tillräckligt mycket ont för
att kunna säga: »Vems tur är det nu? Jag har fått nog!»
Alla människor sutto till bords vid det här laget. Nu var
det riktigt slut, solen hade gått ned och natten skulle bli
lång. Herre Gud, så skönt det skulle vara att, se’n man
trälat i tjugu år, få lägga sig ned och aldrig stiga upp,
att få lägga ifrån sig sina verktyg för alltid och få lata
sig hela evigheten igenom ! Medan Gervaises mage
förvreds av hungerns kramp, kunde hon inte låta bli att tänka
på sina namnsdagar förr i världen, på allt roligt, hon haft
och alla goda mål, hon ätit. En midfastodag, då det var
bitande kallt, hade hon i synnerhet festat. Den tiden var
hon riktigt söt, blond och ungdomsfrisk som trots någon.
På tvättinrättningen vid rue Neuve utnämndes hon till
drottning,* hur låghalt hon än var. Man åkte utåt
boulevarderna i vagnar, behängda med girlander, mitt ibland
hela den fina världen, som sneglade rätt belåtet på henne.
Herrame lornj etterade henne, som om hon varit en
riktig drottning. Och på kvällen höll man ett hej dundrande
kalas, som räckte ända till andra dagen. Hon hade varit
drottning — jaha, drottning — under tjugufyra timmar,
två varv runt omkring urtavlan ! Och nu stod hon där
gammal och uthungrad och stirrade ned på marken, som
om hon sett efter, i vilken rännsten hon tappat bort sitt
maj estât.
Efter att en stund ha drivit av och an, kom hon till
järnvägsbron. De höga bröstvärnen av järnplåt stängde
utsikten för henne ; hon såg endast bangårdens höga, kol-
* Midfastodagen är i Paris tvätterskornas högtidsdag. Varje
tvättinrättning väljer sin drottning. öv. anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
