Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svarta tak avteckna sig mot den illuminerade staden ; hon
hörde lokomotivens visslingar och ångpannornas
taktmäs-siga dån. Plötsligt rullade ett tåg förbi henne. Hon såg
ingenting annat av detta tåg än en vit rökplym, som
svällde ut över bröstvärnen och skingrade sig i luften. Men
hela bron hade skakat och hon med. Hon vände sig om,
som för att följa med detta lokomotiv, vars brusande
redan bortdog i fjärran. Där borta var landsbygden, fria
fältet! Ack, om hon kunnat få fara dit bort, långt ifrån
dessa nödens och lidandets boningar ! Där skulle hon
kanske ha kunnat börja ett nytt liv. Efter en stunds förlopp
märkte hon, att hon helt slött och maskinmässigt stod och
läste på affischerna och anslagen som voro uppklistrade på
bröstvärnet. En av dem, ljusblå till färgen, utlovade
femtio francs i belöning åt den, som skaffade rätt på en
för-lupen hynda. Vad det kreaturet måtte ha varit avhållet !
Gervaise började långsamt sin vandring igen.
Gaslyktorna tändes, och de långa avenyerna, som nyss varit
mörka, strålade i ljus och bredde ut sig lika långa som förut.
Alla offentliga ställen vid boulevarderna voro klart
upplysta ; där inne pokulerades och dansades cancan som bäst.
Genom källarsalarnas fönster såg Gervaise folk sitta och
äta och skratta med munnen full. Kunderna riktigt
trängdes framför pappa Colombes Fälla, som var illuminerad
likt en kyrka vid julottan. Gervaise stod framför Fällan
och funderade. Om hon hade haft två sous, skulle hon ha
gått in och tagit sig en tår på tand. Ett glas brännvin
skulle kanske ha stillat hennes hunger. Hon betraktade
destilleringsapparaten på avstånd, och fast hon kände med
sig, att det var från den hela hennes elände kom, tänkte
hon, att om hon en dag finge gott om pengar, skulle hon
supa brännvin, tills hon strök med. Men nu var det sent
på kvällen, och den rätta stunden var inne. Nu måste hon
visa sig riktigt intagande, om hon ej skulle svälta ihjäl
mitt under den allmänna munterheten. Att se andra
smörja kråset fyllde just inte hennes egen mage. Hon saktade
sina steg ännu mer och såg sig omkring. Under träden
voro skuggorna djupare. De få fotgängare, som ännu voro
ute, skyndade sig hastigt över boulevarden, som om de
hade bråttom. På den mörka och ödsliga trottoaren stodo
kvinnor och väntade. De stodo långa stunder orörliga och
stela som trädstammar, därefter satte de sig långsamt i
rörelse, gingo tio steg och stannade på nytt som fastnaglade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
